Att patienter vill ha en kvinnlig läkare och välja bort de manliga är ett återkommande fenomen på kvinnokliniken i Värnamo, enligt Katarina Blomstrand, som är överläkare på kliniken.
Tidigare ledde det till en sned arbetsfördelning mellan manliga och kvinnliga gynekologer. När akuta patienter vägrade bli undersökta av en manlig gynekolog fick de kvinnliga läkarna ta extra patienter. Dessutom fylldes oftast de kvinnliga gynekologernas mottagningstider med patienter först, medan eventuella obokade tider fanns på de manliga gynekologernas mottagningslistor.
Men sedan Region Jönköpings län införde sina riktlinjer för snart två år sedan ser det inte längre ut så.
– Nu får patienten en tid hos den som har en ledig tid i sin mottagning, oavsett om det är en man eller kvinna. Arbetsbelastningen har jämnats ut och vi kvinnliga gynekologer blir inte överbokade, säger Katarina Blomstrand och fortsätter:
– Det underlättar otroligt mycket att vi har fått de här skriftliga riktlinjerna. Vi kan hänvisa till dem och till att man inte kan välja läkare efter kön utan att det är den medicinska kompetensen som avgör. Alla i vårdkedjan känner till riktlinjerna och kan ge patienterna rätt information från början.
Hon anser att det egentligen inte finns någon situation där man ska behöva göra undantag.
– Det finns ju en myt om att det skulle vara särskilt skonsamt att träffa en kvinnlig läkare om man varit utsatt för ett övergrepp, till exempel. Men då tycker jag att man gör patienten en björntjänst, säger Katarina Blomstrand.
– Om patienten får träffa en manlig läkare som är hänsynsfull och kompetent och professionell så kan man ju i stället hjälpa patienten att komma över ett trauma med ett övergrepp eller något annat som gör att de är rädda för en manlig läkare, fortsätter hon.
Enligt Katarina Blomstrand accepterar de flesta patienter i slutänden också att de inte kan välja kön på sin läkare utan att det är den medicinska kompetensen som avgör. Någon urakut situation där en patient krävt att få en kvinnlig gynekolog har de ännu inte ställts inför på kvinnokliniken.
– Men jag antar att man får se på det individuellt om det skulle uppstå en sådan situation – då måste man ju på något sätt hitta en lösning, säger hon.
Åke Andrén-Sandberg, professor emeritus i kirurgi som tidigare berört gränsen för patientanpassning i sin bok »Praktik och etik i kirurgens vardag« och även lyft andra etiska frågor inom vården på debattplats i Läkartidningen, anser dock att man som läkare ska göra sitt yttersta för att patienten ska få som hen vill.
– I den akuta situationen kan man inte begära så mycket, men när det gäller en elektiv mottagning så ska man försöka se till det i så hög grad som möjligt. Om en kvinna inte vill bli undersökt av en man säger jag alltid ja till att byta, säger Åke Andrén-Sandberg.
Han tillägger att han själv har blivit betydligt mindre dogmatisk med åren.
– När jag var yngre blev jag mycket mer arg på folk som ville byta läkare, men med tiden förstår man hur viktigt det är att patienten kan lita på sin läkare, säger han och fortsätter:
– Om patienten och doktorn inte har förtroende för varandra går det inte att bedriva bra sjukvård. Då spelar det inte så stor roll om det är ett skäl som jag tycker är fullständigt idiotiskt, men visst har även jag en bortre gräns om någon är direkt provocerande. De här med nazistsympatier klarar jag inte. Då ställer jag inte upp.
Åke Andrén-Sandberg påpekar att han – som äldre vit man med en gedigen meritlista – antagligen har det betydligt lättare än exempelvis utlandsfödda eller yngre läkare.
– Det är naturligtvis lättare för mig att vara generös och hitta på lösningar än för dem som råkar ut för besvär gång på gång, säger han.
Läs också:
