Egenreferat. Antalet läkemedel som förskrivs till äldre har ökat de senaste decennierna. Med stigande ålder och fler läkemedel ökar komplexiteten i läkemedelsförskrivningen liksom risken för komplikationer. Några frågeställningar är: Kan många läkemedelsförändringar vara en faktor som ökar kvaliteten under ett geriatriskt vårdtillfälle? Vilka faktorer påverkar i så fall antalet läkemedelsförändringar? Har benägenheten att genomföra läkemedelsförändringar förändrats de senaste tio åren?
I en studie på Stockholms sjukhem geriatrik Bromma jämfördes alla patienter vårdade för pneumoni 2005 (n = 146), 2010 (n = 134) och 2015 (n = 140). Alla regelbundet använda läkemedel med undantag för infektionsrelaterade vid in- och utskrivning registrerades, liksom patienternas samsjuklighet, ålder och kön samt vårdtidens längd.
Studien visade att patienterna hade högre samsjuklighet och fler läkemedel, men färre läkemedelsförändringar och kortare vårdtid 2015 jämfört med 2005. Samsjukligheten steg från 1,9 till 2,4 enligt det så kallade Charlsons index och antalet läkemedel vid inskrivning från 6,4 till 8,8. Däremot sjönk antalet läkemedelsförändringar från 1,9 till 1,1 och antalet vårddagar från 12,2 till 9,9. Ett index konstruerades baserat på 6 av Socialstyrelsens indikatorer för god läkemedelsterapi för äldre. Resultaten visade att läkemedelsanvändningens kvalitet enligt detta index korrelerade positivt med antalet läkemedelsförändringar och att kvaliteten i läkemedelsförskrivningen därför var sämre 2015 än 2005. Exempel på kvalitetsförsämringar var ökat antal C-interaktioner och ökat antal läkemedelsdubbleringar.
Hög aktivitet var således associerad till bättre kvalitet. Men vilka faktorer styrde benägenheten att genomföra läkemedelsförändringar? Studien visade att kön, ålder, antal läkemedel och samsjuklighet inte korrelerade till aktivitetsgraden. Den enda faktor som konsekvent och signifikant korrelerade till aktiviteten i läkemedelsarbetet var vårdtidens längd. För varje dags minskning av vårdtiden sjönk antalet läkemedelsförändringar med 8 procent.
Sammanfattningsvis vårdades alltså sjukare patienter med fler läkemedel under kortare tid 2015 än 2005. Samtidigt minskade aktiviteten i läkemedelsarbetet och kvaliteten i förskrivningen sjönk. Vår tolkning är att den kontinuerliga förkortningen av vårdtidens längd under det senaste tiotalet år kan ha haft negativa konsekvenser för kvaliteteten i läkemedelsförskrivningen för våra äldsta och sköraste patienter.
