De nuvarande bestämmelserna för vård av papperslösa gäller från 1 juli i år, och är resultatet av en kompromiss mellan regeringen och Miljöpartiet. Den viktigaste förändringen var att vuxna papperslösa nu fick rätt till subventionerad sjukvård i Sverige – men bara »vård som inte kan anstå«. Det är samma regler som sedan tidigare gäller för asylsökande.
För de papperslösa innebar detta en viss förbättring jämfört med tidigare. Men sjukvårdens professioner är ändå starkt kritiska. Framför allt vänder de sig mot begreppet »vård som inte kan anstå«.
– Det begreppet går inte att använda inom vården, och det bör inte användas inom vården, sammanfattar Thomas Flodin, ordförande i Läkarförbundets etik- och ansvarsråd, när dokumentet presenterades på måndagen.
– Begreppet »vård som inte kan anstå« har ingen klar definition, och vi har sett från erfarenheter med asylsökande att det tillämpas godtyckligt. Det är vi inom vårdens professioner som måste tolka vad det betyder. Så istället för att avskaffa diskrimineringen, hoppas politikerna att det är vi vårdanställda som ska sköta den.
Det ställer inte de vårdanställda upp på. De har nu enats om ett dokument underskrivet av 22 organisationer, som täcker in den största delen av vårdens professioner; bland andra Läkarförbundet, Läkaresällskapet, Vårdförbundet, Akademikerförbundet SSR och Vision. De kräver att begreppet »vård som inte kan anstå« inte längre ska användas i samband med vård av asylsökande eller papperslösa, och att vård ska ges på lika villkor för alla.
Socialstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att försöka definiera begreppet »vård som inte kan anstå«, och ska redovisa detta i februari nästa år. Från Socialstyrelsen har man sagt att synpunkterna från hälso- och sjukvårdens personal kommer att väga mycket tungt. Därför kan dokumentet från de 22 organisationerna få stor betydelse.
