Överläkaren i kirurgi, den sist kvarvarande fast anställda kirurgen på Örnsköldsviks sjukhus, har den senaste tiden varit tjänstledig – men har nu sagt upp sig från sin tjänst.
– Det pågår fortfarande förhandlingar med kirurgen. Men man kan konstatera att situationen på sjukhuset inte är stabil, säger Lars Rocksén, ordförande i Ångermanlands läkarförening.
På tre år har samtliga fast anställda kirurger sagt upp sig från sjukhuset.
Varför slutar alla?
– Arbetsmiljön har successivt blivit sämre och sämre beroende på frånvarande ledarskap. Ledningen för den kirurgiska verksamheten har inte förmedlat framtidstro och utvecklingsmöjligheterna är väldigt små då. När man inte känner någon trygghet eller stabilitet i organisationen – då flyttar man, säger Lars Rocksén.
Länsklinikchefen Leif Israelsson säger till lokaltidningen Allehanda att han inte vill diskutera uppsägningen.
– Målet är naturligtvis att ha fast anställd personal och det tror jag alla jobbar för, säger han till tidningen.
Läkarföreningen har kämpat för att kirurgerna i Örnsköldsvik ska få en lokal chef sedan länsklinikerna infördes 2015. I slutet av förra året fick de sin vilja igenom. En tillförordnad chef tillsattes, som dock har en bakgrund inom industrin. Tanken är att en person med medicinsk bakgrund ska ta över posten på sikt.
Men enligt Lars Rocksén har tillsättandet av en lokal chef skett för sent. Skadan är redan skedd.
Vad ska man göra nu, tycker du?
– För att vara en attraktiv arbetsgivare måste man ha ett ledarskap som tror på verksamheten, som har en positiv vision om vad verksamheten ska utföra och hur den ska utvecklas. Sedan behövs en god arbetsmiljö, med lagom belastning och konkurrenskraftiga förmåner, säger Lars Rocksén.
Från politiskt håll är budskapet tydligt. Förra året fick regiondirektören i uppdrag att stärka och utveckla den akuta kirurgiska verksamheten i Örnsköldsvik och det beslutet står fast.
Trots avsaknaden av fast anställda kirurger har Örnsköldsviks sjukhus inte dragit ned på den akutkirurgiska verksamheten och har inga planer på att göra det. Bemanningen har, som Läkartidningen tidigare berättat, lösts genom samarbete med Norrlands universitetssjukhus i Umeå och Länssjukhuset i Sundsvall, samt genom att periodvis ta in stafettläkare.
– Det finns redan nu ett fungerande samarbete med Umeå och Sundsvall och tydliga planer, idéer och tankar om hur man kan lösa det här på sikt. Det finns till exempel möjligheter till ökat samarbete – både när det gäller patienter och personal – med sjukhusen i Umeå och Sundsvall, säger Lars Rocksén.
Han anser att det skulle ge möjlighet att få en stabil situation i Örnsköldsvik, där man bland annat skulle kunna utveckla gallkirurgi och kolonkirurgi.
– Örnsköldsvik har det senaste året påbörjat införande av laparoskopisk kolonkirurgi som följer ERAS-konceptet. Det är vi duktiga på och det är vanliga ingrepp på den här typen av sjukhus.
Läs även:
Kirurgerna i Örnsköldsvik får egen chef – från industrin
Vändning i Örnsköldsviks ödesfråga
Facket: »Stort steg bakåt« för akutkirurgin i Örnsköldsvik
Akutkirurgin i Örnsköldsvik ska få lokal chef
Turbulensen kring sjukvården i Västernorrland fortsätter
Örnsköldsviks sjukhus: »Starkare lokalt ledarskap krävs för att stärka akutkirurgin«
Läkarbrist hotar akutkirurgin i Örnsköldsvik
Regionen vill utreda alternativa driftsformer för Sollefteå sjukhus