Egenreferat. Personer med diagnosen borderline-personlighetsstörning är överrepresenterade avseende tvångsvård inom allmänpsykiatrin. Samtidigt visar samlad internationell erfarenhet att effekten av slutenvård många gånger är tveksam eller negativ för dessa patienter. I denna studie ville vi ta reda på vilka motiv psykiatrer har för att tvångsvårda patienter med borderline-personlighetsstörning.
Vi genomförde en intervjustudie med 12 psykiatrer, som återkommande handlägger patienter med borderline-personlighetsstörning i akut- eller slutenvård, avseende deras motiv till att tvångsvårda dessa patienter. Intervjuerna utvärderades med deskriptiv kvalitativ analys. De flesta respondenter var överens om att patienter med borderline-personlighetsstörning uppfattas som en utmanande patientgrupp, att suicidrisk är vanligaste motivet till tvångsvård, att patienterna oftast är beslutskompetenta och att de själva ibland begär att bli tvångsvårdade. Många respondenter beskrev även att personer i omgivningen kan utöva påtryckningar för tvångsvård i större utsträckning än vad behandlande läkare anser vara motiverat. Bortsett från ovanstående sågs en påfallande stor åsiktsspridning bland de intervjuade psykiatrerna avseende motiv för tvångsvård. Vissa respondenter betonade värdet av omsorg och riskreduktion, andra betonade värdet av samhällets intressen, ytterligare en grupp betonade värdet av patientens autonomi – och beroende på värderingarna tolkade respondenterna lagen om psykiatrisk tvångsvård och vårdbehovet olika och tillämpade tvångsvård i olika utsträckning.
Resultatet indikerar att den behandlande psykiaterns personliga tolkningar och värderingar styr användandet av tvångsvård i högre grad än kliniska eller legala riktlinjer. För den enskilda patienten kan det betyda stora skillnader i vilken vård som erbjuds beroende på vilken psykiater de möter. Dessutom framkom att många psykiatrer upplevde en konflikt mellan kliniska/legala riktlinjer, som betonar värdet av patientens autonomi, och samhällets/politikens förväntningar om att vården ska ansvara för patienten och minimera vålds- och suicidrisken. Dessa samhälleliga förväntningar verkade påverka psykiatrerna till att tvångsvårda patienter med borderline-personlighetsstörning mer än de tyckte var befogat.
