Avhandling. Att få en cancerdiagnos som tonåring eller ung vuxen innebär stora påfrestningar för individen. Förutom behandlingsbiverkningarna beskrivs även känslan av förlorad kontroll över sitt eget liv som enorm. I dag är den medicinska behandlingen god, och flertalet tonåringar och unga vuxna överlever sin cancersjukdom, men vi vet lite om hur livet är efter behandlingen. Denna avhandling hade som mål att identifiera upplevda behov och fånga fysiska och psykiska följdtillstånd och följdsjukdomar, framför allt kring sexuell hälsa, hos tonåringar och unga vuxna som behandlats för cancer efter en diagnos i åldern 15 till 29 år.
I en populationsbaserad studie sändes 729 brev ut till canceröverlevare cirka ett år efter avslutad behandling samt till matchade kontroller. 540 personer eller 74 procent besvarade ett webbformulär. Av dessa var 285 canceröverlevare och 255 kontroller. Namn och adresser erhölls från fyra regionala cancercentrum: väst, sydöst, Uppsala/Örebro och norr. Det studiespecifika webbformuläret innehöll frågor om självskattad depression och ångest, livskvalitet, kroppsuppfattning, sexuell funktion och fertilitet.
Avhandlingen beskriver resultatet från frågorna om kroppsuppfattning och sexuell funktion och visar att både kvinnliga och manliga canceröverlevare kände sig mindre attraktiva på grund av kroppsliga ärr jämfört med kontrollgruppen (kvinnor: riskkvot [RR] 1,48; 95 procents konfidensintervall [95KI] 1,05–2,08; män: RR 1,90; 95KI 1,15–3,13). Överlevarna rapporterade också lägre tillfredsställelse beträffande sexuell funktion än kontrollgruppen gjorde (P < 0,01). Huvudsakligen förklaras detta av psykologiska snarare än fysiologiska biverkningar till behandlingen. När det gäller fysiska symtom relaterade till sexuell funktion rapporterade kvinnliga canceröverlevare lägre frekvens av orgasm och manliga canceröverlevare mindre sexuell lust än kontrollerna, men övriga symtom beskrevs inte i högre grad hos canceröverlevarna än kontrollgruppen.
Om vi vill hjälpa unga canceröverlevare till ett bättre liv så visar resultaten från denna avhandling att vi i sjukvården behöver möta deras känslor och erbjuda adekvat psykologiskt stöd samt undersöka möjligheter att förbättra ärrens utseende.