Avhandling. Det finns cirka 45 000 personer med typ 1-diabetes i Sverige, som därmed är ett av länderna med högst prevalens. Det rikstäckande Nationella diabetesregistret ger unika möjligheter att genomföra epidemiologiska studier avseende diabetes och dess komplikationer. Syftet med denna avhandling [1] var att undersöka risken för utveckling av hjärtsvikt hos personer med typ 1-diabetes samt riskfaktorer för detta. Den innefattar fem studier – fyra epidemiologiska studier baserade på data från Nationella diabetesregistret och en tvärsnittsstudie.
I en tidigare delstudie har vi visat att det finns en fyrfaldigt ökad risk för utveckling av hjärtsvikt hos personer med typ 1-diabetes jämfört med kontroller [2]. De huvudsakliga riskfaktorerna var dålig blodsockerkontroll och albuminuri. Två andra delarbeten visar att övervikt, fetma samt nedsatt njurfunktion (definierat som nedsatt eGFR) är signifikanta riskfaktorer. Ett intressant fynd var att övervikt inte är en signifikant riskfaktor för hjärtinfarkt hos personer med typ 1-diabetes.
I en tvärsnittsstudie undersöktes 287 personer med typ 1-diabetes: 160 män och 127 kvinnor med en medelålder på 53,8 år (SD 11,6) och en genomsnittlig diabetesduration på 36,2 år (SD 13,5) år. Personerna rekryterades från diabetesmottagningarna inom NU-sjukvården samt Sahlgrenska universitetssjukhuset/Östra och undersöktes med hjärtultraljud avseende tecken på systolisk och diastolisk dysfunktion. Av dessa hade 23 personer (8,2 procent) systolisk och 24 (9 procent) diastolisk dysfunktion. För både systolisk och diastolisk dysfunktion var ålder en signifikant riskfaktor, medan tidigare hjärtinfarkt var en riskfaktor för systolisk dysfunktion. Huvuddelen av dem med hjärtdysfunktion var över 50 år, med en prevalens av systolisk dysfunktion på 11,2 procent och diastolisk dysfunktion på 14,8 procent. Undersökningar i normalbefolkningen har visat en prevalens av systolisk dysfunktion på 1,1–6,0 procent.
Den ökade risken för hjärtsvikt hos personer med typ 1-diabetes manifesterar sig i påverkad hjärtfunktion redan före kliniska symtom, och man bör fundera på att undersöka personer med typ 1-diabetes och multipla riskfaktorer med hjärtultraljud för att fånga upp dem som har hög risk att få hjärtsvikt.
