Moderaterna, Liberalerna, Centern och Kristdemokraterna har styrt sjukvården i Stockholms län i 12 års tid. Mycket har hänt som är bra och samlar en bred uppslutning från politik och profession. Mest politisk oenighet har gällt beslutet om Nya Karolinska, den låga och detaljstyrande ersättningsmodellen för primärvården, samt uppstyckning av specialistsjukvården i nära 40 vårdvalsmarknader. Dessa beslut har varken gagnat patienter eller personal.

Oppositionen har lagt andra förslag, ofta baserade på vad professionen anser, som gett bättre förutsättningar för en jämlik mer sammanhållen vård med korta väntetider. Landsting som avstått ideologiska experiment har fått lägre kostnader, större förtroende hos medborgarna och medarbetarna och kortare köer. Sveriges rikaste landsting kan bättre!

Bristen på lyhördhet gentemot professionen är ett problem. Vi är inte den goda arbetsgivare vi borde vara. Jag hoppas att Irene Svenonius debattartikel i Läkartidningen (se länk i slutet av artikeln) vittnar om den insikten. Hon vill inleda en dialog med Stockholms läkarförening. Det är bra. Vi socialdemokrater träffar såväl läkarnas representanter som Kommunal och Vårdförbundet regelbundet och har använt deras inspel – och Göran Stiernstedts utredningsförslag – när vi utformat vår politik. Irene Svenonius apostroferar inte alls de problem som Stockholms läkarförenings ordförande Johan Styrud återkommande kritiserat, exempelvis det smala uppdraget till intensivakuten på Karolinska Solna, där vi har samma uppfattning.

Irene Svenonius skriver att fler beslut behöver avgöras i sjukhuset och färre i landstingshuset. Det låter bra, men bör sättas i ett sammanhang. Kan varje del av sjukvården sköta sig själv, oavsett konsekvenser för länets vårdkapacitet, resurserna och det samlade vårduppdraget? Vad händer om de som styr sjukhuset inte har medarbetarna med sig och lyssnar mest på konsulter? Tyvärr har vi en del svar på det.

Det finns ett politiskt ansvar att ta för att hela sjukvården ska fungera i länet. Att pengarna räcker, bemanning fungerar och god vård på rätt nivå ges i tid. Jag är trygg i att ägarstyrning för samverkan, resurseffektivitet och helhetssyn inte betyder politisk detaljstyrning.

Irene Svenonius skriver: »Erika Ullberg har en bakgrund som politisk sekreterare, ledarskribent och kommunikatör.« Det stämmer att jag arbetat i regeringskansliet, på Folkbladet, och för branschorganisationen Energigas Sverige. Jag har även en fil kand i statsvetenskap och har varit förtroendevald i landstinget lika länge som Irene Svenonius varit det i Täby. Visst har vi olika bakgrund. Vi folkvalda ska vara olika. Irene Svenonius har arbetat länge som politisk tjänsteman för moderaterna i Stadshuset och varit konsult för Aleris tillsammans med Filippa Reinfeldt.

Mycket skiljer oss åt, men en hel del är lika. Vi vill båda leda landstinget och utveckla hälso- och sjukvården i Stockholms län. Landstingspolitiken innehåller tydliga politiska skillnader, men behöver också baseras på utgångspunkter som har bred samsyn. En sådan är att professionen behöver involveras mer i utformningen av vården.

Irene Svenonius (M) inlägg:

Professionen behöver involveras mer i utformningen av vården