Denna webbplats vänder sig till läkare

»Jag förstår nu varför geriatrikbakjouren sa nej till MRSA-patienten«

»Jag förstår nu varför geriatrikbakjouren sa nej till MRSA-patienten«

En bakjour i geriatrik har sagt nej, och en patient smittad med MRSA får ligga kvar på akuten – efter 30 timmar där. Jonathan Ilicki tappar först förtroendet för systemet, men efter att ha läst en text som ger perspektiv ändrar han uppfattning.

»Att gråta inför mina patienter när jag vill vara stark och professionell känns som ett svårt nederlag.«

»Att gråta inför mina patienter när jag vill vara stark och professionell känns som ett svårt nederlag.«

Ska man ifrågasätta sin förmåga att verka som läkare om man i sitt förhållningssätt till det otänkbara uttrycker sin empati genom en känsloyttring som vanligtvis uppfattas som svaghet och brist på kontroll? Tina Vilhelmsson berättar om en typisk situation då läkare kan ställa sig just den frågan. (5 kommentarer)

»Sedan minns jag hur de kastar sig mot den röda larmknappen och salen fylls med människor.«

»Sedan minns jag hur de kastar sig mot den röda larmknappen och salen fylls med människor.«

Det är vår, med en mild sol som silar in genom tallarna utanför fönstret, trivsam stämning bland kollegorna i kvinnoklinikens konferensrum. Men i minnet är avståndet inte alls stort till förlossningsrummet där de egna barnens liv, i två fall av tre, kunde räddas bara tack vare samma kollegors iskalla professionalism. Max Hedmark berättar i sin krönika. (10 kommentarer)

»Om kvällarna var hon glädjestrålande, den onda ryggen till trots.«

»Om kvällarna var hon glädjestrålande, den onda ryggen till trots.«

Som sommarjobbande ungdom i vården får man sprita britsar, bädda rent och gå ärenden tills ryggen värker. Men man träffar också människorna, de som jobbar för att hjälpa och de som får lindring eller tröst. Man ser och förstår och strålar av glädje på kvällen. Nina Cavalli-Björkman berättar.

»Man kan inte gå från död till födelse så snabbt, inte i huvudet.«

»Man kan inte gå från död till födelse så snabbt, inte i huvudet.«

Ibland är det bara två våningsplan som skiljer liv från död. På ett sjukhus vet man aldrig vad någon just varit med om eller vad någon just ska konfronteras med. Jakob Ratz Endler berättar i sin krönika. (1 kommentar)

»Väl inne på det medicinska universitetet förstår jag nu att det så klart inte är så enkelt …«

»Väl inne på det medicinska universitetet förstår jag nu att det så klart inte är så enkelt …«

Frågor och funderingar hör höstmörkret till. Man undrar om den känsla av frihet och kontroll som man drömde om när man bytte till läkare från ett annat yrkesliv kommer att kunna att infinna sig, eller om allting bara blir som vanligt igen. Jesper Strömbäck Eklund, läkarstuderande vid Karolinska institutet, tänker framtid i sin krönika. (2 kommentarer)

»På vägen hem i bilen tänker jag att så går livet i staden som blev min.«

»På vägen hem i bilen tänker jag att så går livet i staden som blev min.«

Efter trettio år i en mindre stad, fint belägen vid Vätterns södra strand, är det inte ovanligt att man stöter på bekanta mitt under lilla livets bestyr. Hans Olsson berättar om obokade »patientmöten« utanför jobbet i staden som blev hans.

»Under AT har vi fått förmånen att arbeta inom olika områden och öva på olika kompetenser.«

»Under AT har vi fått förmånen att arbeta inom olika områden och öva på olika kompetenser.«

Bra ändå med AT, tänker Mia Lind och skriver om förmånen att ha fått arbeta inom olika områden och öva på olika kompetenser på vägen till legitimation, kvittot på att man är »en hel läkare«. Men nu ska allmäntjänstgöringen fasas ut och bastjänstgöringen fasas in. (1 kommentar)

»Vid återkomsten från semestern finns där ingen skrivare på mottagningsrummet.«

»Vid återkomsten från semestern finns där ingen skrivare på mottagningsrummet.«

Centrala besparingsåtgärder ökar inte produktiviteten men hjälper kanske personalen att bli av med ett par kilo. Jenny Persson berättar om »pullprint«, »sithskort« och stärkande motionspromenader mellan mottagningsrum och postrum där den gemensamma skrivaren står. (12 kommentarer)

»Omedvetet döljer jag min oförmåga genom att förklara att symtom kan vara psykiskt orsakade.«

»Omedvetet döljer jag min oförmåga genom att förklara att symtom kan vara psykiskt orsakade.«

På en mottagning, långt tillbaka i tiden, visade det sig att djävulen i örat på den exalterade skogsarbetaren var mycket mer än ett hjärnspöke – fast ändå mycket liten. Olle Hellström berättar i sin krönika. (2 kommentarer)

»Otydliga besked skapar oroliga patienter som söker sig till både primär- och sekundärvård, ofta genom akutmottagningar.«

»Otydliga besked skapar oroliga patienter som söker sig till både primär- och sekundärvård, ofta genom akutmottagningar.«

Som läkare utbildas man att kartlägga symtom och utreda orsak. Utredningen fortsätter och fortsätter, trots att man alltför ofta träffar patienter med uppenbar icke-somatisk genes till sina besvär. Andreas Skalleberg, ST-läkare i akutsjukvård, berättar i sin krönika hur det kan gå till.   (5 kommentarer)

»Jag låtsas aldrig om det inför patienterna, men ibland framkallar arbetet en nästan smärtsam medkänsla.«

»Jag låtsas aldrig om det inför patienterna, men ibland framkallar arbetet en nästan smärtsam medkänsla.«

Vädret är inte likgiltigt på en geriatikavdelning: hög sommarvärme ger högre dödlighet bland de sköra äldre. Den starka medkänsla man har för patienterna förtar inte vetskapen om att Sverige har ett av världens största koldioxidutsläpp per capita, berättar Fredrika Fabri i sin krönika. (6 kommentarer)

»Min patient … talar om godhet och omtanke, osjälviskhet och saftsoppa som man får ta så mycket man vill av.«

»Min patient … talar om godhet och omtanke, osjälviskhet och saftsoppa som man får ta så mycket man vill av.«

En »jävlig« dag i jobbet på canceravdelningen, med överbokning och underbemanning i semestertider. Men när en patient med uppenbart svår smärta ler och säger det hon säger, via tolken, tappar man målföret. Nina Cavalli-Björkman berättar i sin krönika.  (3 kommentarer)

»Att hjälpa någon att överleva går gradvis över i att hjälpa någon att själv klara av sitt liv.«

»Att hjälpa någon att överleva går gradvis över i att hjälpa någon att själv klara av sitt liv.«

Inte lätt att sätta sig över sitt kontrollbehov vare sig i rollen som förälder eller i den som läkare. Det lyckas först när man inser vikten av att delegera ansvar till dem som måste anförtros att leva ett eget liv. Ulrika Nettelblad berättar i sin krönika.  (1 kommentar)

»Förstå något mer än vad som skulle ha framgått ur en triageringsalgoritm.«

»Förstå något mer än vad som skulle ha framgått ur en triageringsalgoritm.«

Det är berättelser ur patientens egen mun, inte algoritmer, skattningsskalor och digitala frågeformulär som får doktorn att lyssna och förstå – bli berörd och kanske lägga handen på hjärtat av tacksamhet för förtroendet. Distriktsläkaren Josabeth Hultberg berättar i sin krönika.  (11 kommentarer)

»Många av oss är oroliga över saker som vi inte vet och tänker att det kanske kommer att skada någon.«

»Många av oss är oroliga över saker som vi inte vet och tänker att det kanske kommer att skada någon.«

Det känns betydligt lättare att förebrå oss själva för kunskaper som vi saknar än att ifrågasätta dem vi tror oss ha. Den insikten kommer Jakob Ratz Endler fram till i sin krönika gällande en diskussion mellan kolleger i ett fikarum med magnifik utsikt. 

»För att berättelsen ska ha något verkligt att säga … kan vi behöva låna tekniker från litteraturen.«

»För att berättelsen ska ha något verkligt att säga … kan vi behöva låna tekniker från litteraturen.«

Människor behöver berättelser för att förstå världen bättre. Samtidigt ska människor som vänder sig till sjukvården kunna lita på att känsliga uppgifter inte läcker ut. Evelina Rosenqvists krönika diskuterar patientsekretess i anknytning till läkares litterära ambitioner.

»Min karriär och min utveckling ligger i samtalet jag precis haft på mitt rum«

»Min karriär och min utveckling ligger i samtalet jag precis haft på mitt rum«

Patientmötet börjar med småprat om promenader, syjuntan, familjen, katten som nu är 12 år. Det blir en undersökning till slut, sjukintyg, och recept, även om Cosmic strular. Distriktsläkaren Magnus Adern ger en glimt av samtalen som utgör hans karriär och utveckling. (7 kommentarer)

»… ett hån att tala om sekretess när vi faktiskt inte har möjlighet att följa den lagen.«

»… ett hån att tala om sekretess när vi faktiskt inte har möjlighet att följa den lagen.«

Trängsel, ilska, uppgivenhet – inte en chans att hålla patientsekretess. Redan i väntrummet är det uppenbart att saker har förändrats sedan hon själv jobbade på en sådan mottagning. Nina Cavalli-Björkman berättar om ett akutbesök.       (5 kommentarer)

»Att ha ett så stort ansvar innebär att man måste känna sina begränsningar«

»Att ha ett så stort ansvar innebär att man måste känna sina begränsningar«

Jobb på lasarett i glesbygd innebär att man får en brant inlärningskurva. Eftersom man är primärjour i »allt« gäller det att känna sina begränsningar och fråga dem som vet bättre. Den farligaste typen av läkare är den som tror sig kunna allt, skriver Sofia Palmarsson i sin krönika.