För att få en riktigt bra primärvård i Skåne, vore en fördubbling av antalet allmänläkare ganska lagom. Det hävdar Ola Bergstrand, specialist i allmänmedicin och verksamhetschef för vårdcentralen i Löddeköpinge, nordväst om Lund.

Siffran är inte gripen ur luften. Inom ramen för sin ledarskaps-ST skrev Ola Bergstrand en rapport om hur man ska öka antalet läkare i primärvården i Skåne. Rapporten, som kom 2011, bygger bland annat på intervjuer med ett 90-tal personer, från AT-läkare till verksamhetschefer och tjänstemän på regionkontoret.

Hans kartläggning visar att det då, omräknat till heltidstjänster, arbetade cirka 610 allmänmedicinare i primärvården i Region Skåne. Därutöver fanns det cirka 150 heltidstjänster som skulle kunna tillsättas direkt, bara man hittade kvalificerade sökande.

Situationen i Skåne motsvarar en fast heltidsläkare per 2 050 invånare; en något mindre läkartäthet än genomsnittet för Sverige enligt Läkarförbundets undersökning (se LT nr 11/2013). Läkarförbundets mål är att få upp läkartätheten till en per 1 500, men Ola Bergstrand tycker det är en alltför blygsam målsättning:

– Vi borde titta på primärvården i våra grannländer. I Norge har man en fast allmänläkare per 1 200 invånare, i Danmark en per 1 000. Ska vi verkligen leva upp till en god primärvård, är det snarare ditåt vi ska sikta.

– Då får vi tid för fortbildning, administration och reflektion. Men ska Skåne nå samma nivå som Danmark behöver vi cirka 800 nya allmänläkare – mer än en fördubbling jämfört med i dag.

I augusti 2011, som ganska färsk specialistläkare, fick Ola Bergstrand tillfälle att testa sina analyser. Han tillträdde som verksamhetschef för vårdcentralen i Löddeköpinge, som då var kraftigt underbemannad. För ett upptagningsområde med drygt 12 000 personer fanns det bara tre fasta distriktsläkare förutom han själv.

I dag är de åtta allmänläkare plus tre ST-läkare, och ytterligare en ST-läkare börjar i höst. Det betyder att vårdcentralen nu är fullbemannad så långt budgeten tillåter. Många jobbar deltid, så det motsvarar en heltids distriktsläkare per 2 000 personer. Långt ifrån idealet, men krisen är över.

Hur har man kunnat lyckas så bra med rekryteringarna? 

En nyckelfråga är att skapa en bra arbetsmiljö, fastslår Ola Bergstrand:

– Hela min ambition är att vi måste göra det attraktivt att jobba i primärvården. I början, när vi hade sådan brist, handlade det mycket om att skydda våra kvarvarande läkare så gott det gick. Att se till så att de inte åtog sig mer jobb än vad som är rimligt.

– För utbildningsläkarna infördes en tydlig begränsning – de hade haft på tok för många inbokade patienter. Vi införde också ett utbildningsmöte en gång i veckan där vi bland annat diskuterar patientfall.

– Förändringarna gjorde att vi kunde anställa några nya. Då blev arbetsmiljön bättre och vi kunde anställa några till. Fler hör talas om att Löddeköpinge är ett bra ställe att söka till. Det blir en god cirkel.

När Ola Bergstrand började arbeta med sin rapport var huvudspåret att undersöka om man kan få över fler läkare från specialistvården till primärvården. Det är fortfarande något han tror på, under vissa förutsättningar: antingen genom att de kompletterar med en specialisering i allmänmedicin och blir dubbelspecialister, eller genom att till exempel en barnläkare har mottagning på vårdcent­ralen några dagar i veckan, för de patienter som ändå skulle remitterats från vårdcentralen.

Men det är inte detta som kommer att lösa den stora läkarbristen på vårdcentralerna. Nej, konstaterar han, den viktigaste åtgärden är sannolikt att inrätta betydligt fler ST-tjänster i allmänmedicin. Jämfört med de andra storstadsregionerna har Skåne i dag betydligt färre ST-tjänster i förhållande till befolkningen, och i vissa områden måste en läkare vänta upp till två år på en ST-tjänst.

Men det räcker inte med fler tjänster, de måste också bli mer attraktiva. I samband med rapporten gjorde Ola Bergstrand en enkät bland ett 70-tal skånska AT-läkare. Den visade att två tredjedelar av dem kan tänka sig att bli specialister i allmänmedicin – men att de allra flesta av dessa skräms bort av att de uppfattar allmänmedicinarens vardag som stressig, ensam, och med för kort tid avsatt för varje patient.

För många allmänläkare är deltidsarbete en utväg. Ola Bergstrands rapport visar att hela två tredjedelar av allmänläkarna i Skåne arbetar deltid. Deltidsarbetet är ett sätt att klara av en tuff arbets­situation, men det är inget ideal, säger han:

– Det kommer alltid att finnas de som vill jobba deltid, och det ska de naturligtvis få möjlighet till. Men först och främst måste vi skapa en arbetsmiljö där det går att jobba heltid utan att man gör våld på sig själv.

– En bra lösning är att distriktsläkaren har något sidouppdrag förutom mottagningen: arbeta på BVC eller på äldreboende, vara studierektor eller forska. Det finns få som pallar med att ta emot patienter mellan 8 och 17, fem dagar i veckan.

Att det behövs betydligt fler ST-tjänster i allmänmedicin är också en av huvudpunkterna i Läkarförbundets inventering. Ska primärvården i Sverige om fem år leva upp till målet en per 1 500 behöver antalet ST-tjänster i landet nästan fördubblas, konstaterar Läkarförbundet. För Skånes del är det en dryg fördubbling som krävs.

Ola Bergstrand tycker att det är ett rimligt mål. Men är det realistiskt?

– Det är klart det är möjligt, säger han. Främst handlar det om politisk vilja. Det är bara att titta krasst på det. Hur ska vi möta framtidens utmaningar, med åldrande befolkning och skenande kostnader?

– Forskningen är glasklar: satsa på primärvården, så tjänar man igen pengarna med ränta. Man får dessutom en nöjdare och friskare befolkning, och mindre onödig sjukvårdskonsumtion.

Kommer de enskilda landstingen att förstå detta?

– Tittar man bakåt i tiden känns det tyvärr tveksamt. Jag tror det behövs en nationell satsning med bland and­ra Socialstyrelsen och SKL inblandade.

Att prioriteringarna ser ut som de gör i dag, beror enligt Ola Bergstrand bland annat på att Sverige har en ovanligt sjukhusbunden tradition. I Sverige utgör allmänmedicinarna en klart mindre andel av läkarkåren än i de flesta jämförbara länder, och det är lättare att få resurser till sjukhus än till vårdcentraler.

Det här måste förändras, fastslår Ola Bergstrand:

– Man måste öronmärka pengar till de stora bristspecialiteterna: allmänmedicin, psykiatri och geriatrik. Det handlar inte så mycket om nya pengar utan om att styra om resurser, för så mycket mer resurser totalt kommer sjukvården inte att få.

Läs tidigare artiklar om läkarbristen i primärvården:
LT nr 9-10/2013
LT nr 11/2013