Domen som meddelades på måndagen rör en man som ville ha tillgång till osignerade journalanteckningar i sin hustrus journal, eftersom han misstänkte att journalen ändrats i efterhand för att dölja felbehandling.

Karolinska universitetssjukhuset, där hustrun vårdades, ansåg inte att det fanns någon skyldighet att lämna ut osignerade journalanteckningar. Samma bedömning gjorde kammarrätten. Men Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, håller inte med och anbefaller nu Karolinska att lämna ut uppgifterna efter sekretessprövning.

Juridiskt handlar frågan om när en journalanteckning ska anses vara upprättad och därmed möjlig att begära ut. Sjukhuset och kammarrätten menade att varje anteckning är en separat handling. Vid signeringen blir handlingen färdigställd och därmed upprättad. Först då kan den begäras ut med stöd av tryckfrihetsförordningen.

Men HFD gör gällande att journalen i sin helhet är en enda handling, som är upprättad i samma ögonblick som den är skapad. Varje ny anteckning som införs blir omedelbart en del av denna handling, och därmed möjlig att begära ut.

Domen innebär att invånare har rätt att ta del av osignerad information ur sin egen journal. Den säger inget om hur detta utlämnande ska ske. Ändå kan domen få betydelse för det arbete som pågår med att ge alla landets patienter direktåtkomst till sina journaler via nätet.

I Landstinget i Uppsala län, som gått i bräschen för att införa direktåtkomst, har läkarföreningen motsatt sig att osignerade journalanteckningar lämnas ut via nätet. Även om skälet först och främst är patientsäkerheten, har ett argument varit att dessa anteckningar inte omfattas av offentlighetsprincipen.

Med hänvisning till domen i HFD kan landstingen nu hävda att det blir krångligt om patienter bara kan få ut delar av den information som de har rätt till via nätet, medan andra uppgifter måste begäras ut i form av papperskopior.