För Frederik Liljefred, som har en utbildningstjänst på en familjeläkarklinik i Nivå på Nordsjälland, var det just självbestämmandet som lockade när han gjorde sitt specialitetsval.

– Det professionella innehållet i allmänmedicinen är spännande, men det viktigaste skälet till att jag valt allmänmedicin är att jag vill kunna styra min egen vardag och kunna påverka inriktningen för kliniken.

Nu ser han att regionerna försöker kringskära den friheten.

– I dag har vi ett system där läkare och patient avtalar i konsultationen vad som ska hända. Nu föreslår man ett system där regionen pressar sig mellan läkare och patient och kan »övervaka« konsultationen. Det blir konsekvensen av den ökande kontrollen som regionerna vill ha. 

Han säger sig förstå att regionerna vill öka tillgängligheten och säkra kvaliteten.

– Jag förstår avsikterna och jag tycker att vi ska vara behjälpliga med att lösa rekryteringsproblemen i vissa delar av Danmark. Men det ska ske avtalsvägen och inte genom lagar och diktat.

En ambition från politiskt håll är att göra det möjligt att skapa större enheter för att effektivisera den danska primärvården. Regionen eller någon annan skulle kunna samla på sig flera licenser och anställa läkare, alltså etablera något som liknar en svensk vårdcentral. 

Men Frederik Liljefred vill inte se några »verksamhetschefer« i dansk primärvård.

– Då får man personer som har ekonomiskt ansvar men inte medicinskt. Det blir mer business. Fördelen i dag är ju att man som familjeläkare både har medicinskt och ekonomiskt ansvar. Det säkrar också kontinuiteten. Om du köper en mottagning vet du att du blir kvar under en längre tid, du är ju inte anställd som på en vårdcentral där man byter läkare hela tiden.

Om regionerna får igenom sina krav är Frederik Liljefred tveksam till att köpa en egen mottagning. 

– Då kommer jag att fundera på att byta specialitet eller börja arbeta i psykiatrin eller någon annanstans.

Läs även:
Upprorsstämning Bland Danmarks familjeläkare