Inga stimulansmedel fryser inne i år

Eva Nilsson Bågenholm, internmedicinare och tidigare ordförande för Läkarförbundet, är sedan snart tre år regeringens äldresamordnare med placering på Socialdepartementet. Uppdraget är att leda den av regeringen beslutade satsningen på de »mest sjuka äldre«.

I det uppdraget reser hon mycket – hon har besökt alla län och landsting och många av Sveriges kommuner – och hon tycker sig se att satsningen ger resultat:

– En av de viktigaste frågorna har varit att få alla ansvariga i kommuner och landsting att förstå den utmaning man står inför. Där har det hänt mycket. I dag ser jag en helt annan medvetenhet om vad man behöver göra, från högsta till lägsta nivå.

I bakgrunden till äldresatsningen finns den demografiska utvecklingen. Allt fler svenskar lever längre; enligt en prognos kommer antalet personer över 80 år att öka med cirka 60 procent de närmaste tjugo åren. Men vad betyder detta att vi blir äldre för behovet av vård och omsorg? Där finns det tre olika teorier, säger Eva Nilsson Bågenholm:

– Det är de sista åren vi behöver vård och omsorg, oavsett hur gamla vi blir.

– Man insjuknar vid en viss ålder. Blir vi äldre får vi fler år som sjuka.

– Bättre behandlingsmetoder gör att vi får färre år som sjuka.

Man skulle gärna vilja veta vilken av de tre som stämmer, säger hon. Men här finns helt olika forskningsresultat, som pekar i olika riktningar.

En annan viktig faktor är hur befolkningspyramiden ser ut. Svenska kvinnor föder i genomsnitt två barn, vilket är ganska mycket i internationell jämförelse. Eva Nilsson Bågenholm har besökt många länder där problemen är större:

– Japan är ytterligheten, säger hon. De har världens äldsta befolkning och väldigt få barn som tillkommer. Och de har inte byggt upp sin äldreomsorg, för tidigare har familjen fått ta det mesta av ansvaret. Jag har också besökt Korea och Kina, stora länder med åldrande befolkning. Inte heller där har man någon äldreomsorg, utan har förlitat sig på familjen.

– Faktum är att Sverige är ett av de länder som ligger bäst till. Det finns nästan inga andra länder som har så väl utbyggd äldreomsorg som Sverige.

Det viktigaste instrumentet för att styra äldresatsningen är att man sätter upp mätbara mål, och delar ut pengar till de kommuner och landsting som lyckas uppfylla dem. Förra året, 2012, var det första där sådana mål sattes upp. Nära hälften av pengarna frös inne, då många kommuner och landsting inte klarade kraven. I dag är Eva Nilsson Bågenholm självkritisk:

– Vi satte upp väldigt höga mål direkt i starten, och gav för kort tid att nå dem. Vi kanske skulle haft en uppvärmningssträcka först.

I år, 2013, har aktörerna haft tid att förbereda sig. Formellt kommer årets stimulanspengar att fördelas i december. Men Eva Nilsson Bågenholm kan redan nu avslöja att hela det belopp som i år finns i potten, en dryg miljard kronor, kommer att delas ut.

Årets mål finns inom fem olika områden: demensvård, vård i livets slutskede, förebyggande vård, läkemedel och så kallad sammanhållen vård och omsorg, det vill säga att hela vårdkedjan fungerar, oberoende av verksamhet och huvudman. De två största områdena är läkemedel och sammanhållen vård och omsorg, med 325 miljoner kronor var att dela ut.

Inom läkemedelsområdet finns tre indikatorer. Kommuner och landsting premieras om de lyckas minska användningen av så kallade olämpliga läkemedel för äldre (bland annat vissa sömnmedel och smärtstillande), läkemedel mot psykos (när de felanvänds på personer som inte har psykos) och antiinflammatoriska läkemedel (som kan ha svåra biverkningar hos äldre).

Inom sammanhållen vård och omsorg finns två indikatorer. Kommuner och landsting premieras om de lyckas minska på så kallad undvikbar slutenvård; detta innebär att öppenvården ska fungera så bra att de äldre inte tas in på sjukhus i onödan. Kommuner och landsting får också pengar om de kan minska på antalet återinläggningar inom 30 dagar; en snabb återinläggning tyder på att patienten skrivits ut för tidigt eller att sjukhuset inte gjort sitt jobb ordentligt.

Eva Nilsson Bågenholm tycker att metoden att sätta upp mål och belöna dem som uppfyller målen fungerar bra:

– Den fungerar definitivt bättre än alternativet, att ge ut projektpengar i förväg. Om man ser på läkemedelsområdet, har det under många år delats ut mycket projektmedel till läkemedelsgenomgångar. Det har förvisso varit bra, men man har inte kunnat bryta trenden med olämplig läkemedelsanvändning.

– Det är först nu, när vi betalar pengar för resultat, som trenden verkligen har vänt. Förra året såg vi för första gången en nedgång för den här typen av läkemedel, och även den totala användningen av läkemedel till äldre minskade.

Sammanhållen vård och omsorg är svårare, säger hon:

– Där är indikatorerna inte lika tydliga, och många fler aktörer är inblandade. Det har varit trögrörligt, och vi ser inte alls lika stora förändringar som för läkemedel.

På flera av områdena uppmuntras till ökad användning av kvalitetsregister. Sammanlagt handlar det om fyra olika register. Ett av dem är Svenska palliativregistret, som är ett sätt att arbeta strukturerat med vård i livets slutskede. För några år sedan användes det knappast alls, men nu finns 68 procent av alla dödsfall i landet registrerade. I år premieras förbättringar av fyra olika indikatorer i registret.

Ett annat av kvalitetsregistren, Senior alert, är ett redskap för riskbedömningar inom fyra områden: undernäring, fallolyckor, trycksår och ohälsa i munnen. Tanken med det är att man ska kunna arbeta mer förebyggande.

Kvalitetsregistren är ett stort lyft, säger Eva Nilsson Bågenholm:

– Vi är inte ute efter själva registreringarna, utan det arbete som registreringarna stödjer. Vi vill arbeta strukturerat och registren är ett stöd för det. De är verkligen en hjälp att göra rätt.

Läs även:
Tema Vård av äldre