Advokat Björn Hurtig skriver för narkosläkarens räkning i begäran till JK att narkosläkaren lidit skada »på grund av frihetsberövandet, den därefter kvarstående brottsmisstanken, den enorma publicitet som ärendet fått och till sist åtalet«.
Det begärda beloppet fördelar sig huvudsakligen på ersättning för psykiskt lidande, 1,5 miljon kronor, och på ersättning för förlorad bakjoursersättning på grund av omplacering under tre år, sammanlagt cirka 1 miljon kronor.
Till grund för begäran anför Björn Hurtig företeelser som han menar ska ha bidragit till skadorna, bland annat att chefsåklagare Peter Claeson övertagit rollen som förundersökningsledare efter att ha skrivit en debattartikel i ärendet i DN, något som ska ha gjort honom jävig. Andra sådana felaktigheter är, enligt Hurtig, felaktiga uppgifter i de inledande samtalen mellan Rättsmedicinalverket och polisen, sättet på vilket blodprovet togs, brister i rutiner hos Rättsmedicinalverket, att åklagarmyndigheten gett intrycket av att inte vara intresserad av fakta som pekade i friande riktning, att åtal över huvud taget väcktes samt att tiden mellan frihetsberövande och dom blev onödigt lång, drygt två och ett halvt år.
JK:s handläggare kan i nuläget inte svara på om skadeståndsanspråket kommer att handläggas tillsammans med det tillsynsärende som redan pågår hos JK, utifrån anmälningar rörande fallet, eller om det ska handläggas separat.
Enligt JK själv, Anna Skarhed, blir inte tillsynsärendet färdigt i januari som hon tidigare hoppats.
