»Viktigt att Läkarförbundet tar ställning«

Lars Weinehall har ovanligt goda förutsättningar att bedöma detta, eftersom han under större delen av sitt yrkesliv varit både läkare och politiker. Han är professor och prefekt för institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet. Sedan 1970-talet är han aktiv i Centerpartiet, och satt fram till för några år sedan i partistyrelsen.

Lars Weinehall har expertgranskat ett par avsnitt av Läkarförbundets nya folkhälsoprogram, men har i övrigt inte haft med programarbetet att göra. I stort är han positiv till resultatet.

– Det är ett modernt program, som är baserat på kunskap och tar upp ett brett spektrum av frågor, säger han.

– Att det kommer nu är ett tecken i tiden. Jag har hållit på med folkhälsofrågor i 25 år, och jag märker att yngre läkare har mycket lättare att ta till sig ett bredare synsätt. En del av oss äldre är utbildade till att ha en smalare syn på prevention.

Att han är positiv betyder inte att han håller med om alla förslag i programmet. Han passar på frågan om höjt barnbidrag är den bästa lösningen, och han är tveksam till att höja skatten på onyttig mat – där tror han mer på att sänka skatten på frukt och grönsaker.

Ett mål han tror helhjärtat på är däremot att avveckla rökningen i Sverige till år 2025. Det är ett mycket bra förslag, säger han:

– Det är en del av en internationell rörelse i många länder. Om inte Läkarförbundet driver frågan här – vem ska då göra det? Rökning är ju fortfarande den enskilda faktor som har störst betydelse för uppkomsten av sjukdomar.

Är målet realistiskt? Lars Weinehall gör en jämförelse. År 2000 föreslog Nationella folkhälsokommittén, som var en statlig utredning, att man skulle förbjuda rökning i restauranger:

– Det blev ett väldigt liv. Man förutspådde att många krogar skulle gå omkull. Men det gick bra. Fler slutade röka istället.

Den del av programmet som ligger honom allra varmast om hjärtat är emellertid avsnitt 6, som handlar om det förebyggande arbetet inom sjukvården. Det beror på att han är en av de drivande bakom Västerbottens hälsoundersökningar, som är den största kardiovaskulära befolkningsintervention som genomförts i Sverige (se LT nr 36/2012). Den startade 1985 i Norsjö, utvidgades gradvis till hela Västerbotten och är sedan 1995 en del av primärvårdens ordinarie uppdrag i landstinget.

Kärnan är frivilliga hälsoundersökningar, som alla som fyller 40, 50 och 60 år inbjuds till. Detta kombineras med olika samhällsaktiviteter: Livsmedelsverkets nyckelhålsmärkning har till exempel sitt ursprung i Norsjö.

Hälsoundersökningarna har inte inneburit någon stor extra belastning på läkarna, säger han:

– Nej, det är distriktssköterskorna som gör större delen av jobbet. Läkaren kommer in vid vissa tillstånd som upptäckts i hälsoundersökningen, till exempel förstadium till diabetes. Men den patienten skulle troligen kommit till läkaren ändå, fast på ett senare stadium.

– Läkaren har också i uppgift att stå för det medicinska ledarskapet. Och så har många läkare använt data från undersökningarna för egna analyser och forskning.

Kritiken mot samtal om levnadsvanor, som blossat upp efter att Socialstyrelsens riktlinjer kom 2011, ser Lars Weinehall till stor del som inkörningsproblem. Många landsting ville implementera riktlinjerna snabbt, och tog till ogenomtänkta indikatorer och andra administrativa åtgärder för att snabba på processen.

– Det fick många att reagera, säger han. Nu är mitt intryck att landstingen dämpat sig och hittat bättre stimulansåtgärder. Men sedan har det förstås också funnits en generell kritik mot nationella riktlinjer, att man tycker man blir bunden av dem.