Här är nya regeringens vårdfrågor

Av valresultatet att döma väntar nu en komplicerad regeringsbildning. Utfallet blir troligen en förhållandevis svag regering som kommer att få svårt att driva igenom reformer på egen hand. Att i det läget, innan vi ens vet vilka partier som kommer att ingå i den nya regeringen, sia om vilken politik som kommer att föras på vårdområdet de kommande fyra åren blir ofrånkomligen lite vanskligt. Utifrån grundantagandet att det blir en Socialdemokratiskt ledd regering som helt eller delvis stöder sig på Vänsterpartiet och Miljöpartiet, går det inte desto mindre att peka ut ett flertal områden där reformer är att vänta, och i några fall även vilken inriktning dessa reformer kommer att ha. Analysen bygger på frågor som Läkartidningen ställt direkt till partierna samt partiernas egna politiska dokument.

Den nya regeringen kommer sannolikt att försöka driva igenom begränsningar i möjligheten till vinstuttag i offentligt finansierad välfärdsverksamhet. Alla de tre rödgröna partierna har lagt sådana förslag. Deras förslag skiljer sig ganska mycket åt – Socialdemokraterna vill lösa problemet indirekt genom att ställa hårda kvalitetskrav medan Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill se direkta begränsningar av möjligheten till vinstuttag. Vänsterpartiet har dessutom ställt närmast ultimativa krav vad gäller att få igenom sitt vinstförbud. Att hitta en modell som alla partierna kan ställa upp på kommer att kräva en hel del förhandlingar. När väl det är gjort blir frågan förstås hur övriga riksdagspartier kommer att ställa sig. Men med tanke på det politiska kapital som satsats kan man räkna med att det kommer initiativ på området.

En förändring i regelverket för de privata välfärdsbolagen som med all säkerhet kommer är att meddelarskydd för de anställda införs. Det finns ett brett stöd bland riksdagspartierna för den utredning som för ett år sedan föreslog att det ska vara förbjudet att efterforska vem som slagit larm till medirna om missförhållanden i en sådan verksamhet.

Bristen på specialister inom främst allmänmedicin kommer att accentueras ytterligare de kommande åren genom omfattande pensionsavgångar. Kraven på den nya socialministern att agera när det gäller läkarbristen – och inte bolla frågan tillbaka till landstingen – lär öka. Det som Läkarförbundet efterfrågar är framför allt mer nationell samordning av ST-tjänsterna. Som framgick av Läkartidningens enkät till partierna (LT 36/2014) finns det också numera ett brett och blocköverskridande stöd för detta.

Det kommer också under den kommande mandatperioden med stor sannolikhet att tas initiativ för att förändra vårdgarantin och kömiljarden. Läkarförbundet har ända sedan kömiljarden lanserades kritiserat dess brist på helhetsfokus och de undanträngningseffekter som den för med sig. En majoritet av riksdagspartierna vill nu att garantin ska utvidgas till att omfatta hela vårdkedjan och inkludera återbesök, och arbete pågår redan på SKL med att ta fram och implementera den infrastruktur som detta kräver.

Mer osäkert är vad som kommer att hända med läkarutbildningen. Efter att den särskilde utredaren Stefan Lindgren för ett och ett halvt år sedan la fram sitt förslag om en sexårig läkarutbildning har det varit i stort sett tyst från Utbildningsdepartementet. Socialdemokraterna säger till Läkartidningen att utredningens förslag är »intressanta«. Miljöpartiet och Vänsterpartiet meddelar att de inte har någon åsikt i frågan om läkarutbildningen behöver reformeras, medan flera borgerliga partier är positiva till en ny utbildning. Men även om man skulle vara principiellt för en översyn är frågan hur högt regeringen kommer att vara beredd att prioritera frågan. Pressen från EU har trots allt släppt efter att yrkeskvalifikationsdirektivet ändrats så att den nuvarande läkarutbildningen klarar EU-kraven, och det lär finnas mycket annat på den nya utbildningsministerns agenda.

Ett dokument som kommer att ligga kvar i byrålådan på socialdepartementet är Missbruksutredningens förslag att huvudansvaret för missbruksvården ska föras över till landstingen, något som Läkarförbundet stöder. Förslaget har blockerats på grund av skilda uppfattningar inom alliansregeringen, och ett regeringsskifte innebär ingen förändring i det avseendet, då bara Miljöpartiet stöder förslaget, medan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet anser att huvudmannaskapet bör fortsätta att vara delat.

Ett regeringsskifte betyder också att Läkarförbundet kan sluta hoppas på att det ska komma några nationella initiativ för att utvidga vårdvalet till specialistvården. Förbundet får inrikta sig på att verka för att inte det befintliga vårdvalet, det i primärvården, begränsas alltför mycket. Vänsterpartiet, som vill avskaffa LOV, lär inte få stöd för det eftersom vårdvalet är väl etablerat även i många S-styrda landsting. Rent principiellt anser dock både Socialdemokraterna och Miljöpartiet att vårdvalet ska vara frivilligt och inte som i dag obligatoriskt. Försök för att få igenom en sådan lagändring kan mycket väl komma.

Den nya regeringen kommer att ärva ett antal utredningar, varav två handlar om att minska administrationsbördan för vårdpersonalen respektive skapa effektivare och säkrare IT-stöd. Exakt vad utredningarna kommer fram till, och hur en ny regering kommer att ställa sig till det som föreslås, är svårt att veta i nuläget. Men med ett ökande tryck på vårdens resurser och fortsatta bemanningsproblem blir det svårt för den nya regeringen att stå passiv i så centrala frågor.

En utredning som också pågår rör betalningsansvaret för färdigbehandlade patienter. Mer än 1 000 vårdplatser i den somatiska slutenvården upptas varje dag av patienter som är utskrivningsklara. Om den siffran kunde minska genom att det blev dyrare för kommunerna att låta patienterna ligga kvar skulle de kroniska överbeläggningarna på landets sjukhus lätta. Det är dock oklart hur de rödgröna partierna ställer sig till en sådan förändring.

Ytterligare två viktiga utredningar är den som nämns av Läkarförbundets ordförande i artikeln intill, den om den högspecialiserade vården, samt Klagomålsutredningen, som handlar om hur klagomål mot vårdgivare och vårdpersonal ska hanteras.