I Mobila äldreakutens trånga kontor på Kronparksgården i södra Uppsala är läkaren Christina Mörk i full färd med att förbereda veckans jobb. Klockan är strax efter åtta på måndagsmorgonen och nattens snöande har lagt ett tjockt, vitt täcke över så gott som allting utanför den låga träbyggnaden. I arbetsrummet trängs två skrivbord med allt från medicinsk utrustning och knallgula arbetskläder till datorer, böcker och pärmar. Härifrån utgår den läkare och sjuksköterska som bemannar Mobila äldreakuten under dess öppettider på vardagar mellan åtta och halv fem. De besöker alltid patienterna tillsammans, vilket är en styrka, berättar Christina Mörk, specialist i geriatrik och allmänmedicin med erfarenhet från både sjukhus och öppenvård.

– Vi tittar på olika saker utifrån vår profession. Läkaren gör den medicinska bedömningen och sjuksköterskan kan titta mer på hemförhållandena och kontakten med hemtjänsten. När en av oss tar hand om patienten kan den andra prata med den anhöriga, säger hon.

Bredvid henne går sjuksköterskan Pia Ekeroth igenom några papper innan de två ger sig av mot bilen som står parkerad utanför en bakdörr. Telefonen har redan börjat ringa.  

– De flesta som vi träffar är 80–90 år. I början var det mest hemsjukvården som kontaktade oss. Men nu har uppdraget utökats så att även vårdcentraler och Sjukvårdsrådgivningen ringer, säger Pia Ekeroth och ger sig på det decimetertjocka snölager som klistrat sig fast på bilens rutor och tak. 

Dagens första utryckning går till 81-åriga Hilkka Byström som lider av hjärtsvikt och bensår. Distriktssköters­kan Lotten Reusser från kommunens hemsjukvård har ringt. Såren är värre än vanligt den här morgonen, kan Mobila äldreakuten komma? Inne i lägenheten, där Hilkka Byström tar emot på en ombonad kökssoffa, konstaterar teamet att hon bör läggas in några dagar för intravenös diuretikabehandling för att få bukt med ben­svullnaden. Det finns plats på den nyöppnade Närvårdsavdelningen på Kronparksgården, vägg i vägg med äldreakutens kontor. Kan Hilkka tänka sig det? Jodå, efter lite småprat låter hon sig övertalas av Pia Ekeroth, som lovar att titta in till henne senare på dagen.   

Lotten Reusser, som dagligen ser till Hilkka Byström och som bistått med information under äldreakutens besök, är lättad.  

– Det går inte nog att beskriva hur värdefull Mobila äldreakuten är. Vi i hemvården hinner inte med. Den här verksamheten borde byggas ut, man skulle spara jättemycket pengar på det, säger hon till Läkartidningen. 

Även Hilkka Byström är nöjd.

– Ja, det är så fint. Om man åker till akuten får man vänta länge, säger hon.  

I höstas öppnades den nya Närvårdsavdelningen med 13 platser i syfte att avlasta Akademiska sjukhuset. Avdelningen tar emot patienter i länet som behöver ligga inne en begränsad tid för mindre avancerad vård. Under året ska antalet platser utökas till 28, vilket välkomnas av Mobila äldreakuten. Men utbyggnaden stillar inte behovet för de äldre som ibland behöver mer sjukvårdsresurser, understryker Christina Mörk.

– Tidigare kunde Mobila äldreakuten lägga in patienter direkt på Akademiska sjukhuset, men sen platsantalet på den geriatriska avdelningen drogs ner är det inte längre möjligt. I stället måste patienten skickas till akuten för att bedömas av ytterligare en läkare, och blir sen ofta inlagd som utlokaliserad medicinpatient där det finns plats, säger hon, och tillägger att helhetsbedömningen för de multisjuka därmed riskerar att utebli.   

Även dagens andra besök går till en 81-årig kvinna i stan. Hon har hjärtflimmer och i dag slår hjärtat oroväckande fort. Ambulans har tillkallats, men eftersom hon inte ville åka med har sjuksköterskan från kommunens hemsjukvård kontaktat Mobila äldreakuten. Teamet letar sig fram till rätt adress och kör in på gården. Som vanligt kör Pia Ekeroth medan Christina Mörk läser journalen och svarar i telefonen, som tycks ringa oavbrutet.

– Den sista tiden har vi fått säga nej på grund av tidsbrist. Om vi ska täcka behovet bör vi nog utöka teamet. Fler ringer till 1177 och önskar hembesök nu, vi tror att det beror på att vi har en sjuksköterska från teamet på akuten på vardagar som informerar de äldre om att vi finns, säger Christina Mörk.

Mobila äldreakuten startade i projektform 2011 i syfte att öka möjligheterna till akut vård i hemmet för äldre och avlasta sjukhusets akutmottagning. Sedan förra året drivs verksamheten som en permanent del av förvaltningen Hälsa och habilitering i Uppsala läns landsting och finansieras av landstinget och Uppsala kommun tillsammans. 

Enligt en rapport från Sveriges Kommuner och landsting (SKL) beräknas Mobila äldre­akuten spara landstinget 9,2 miljoner kronor årligen i utebliven slutenvård och 2,5 miljoner kronor i utebliven öppenvård. Rapporten, som kom 2013, visar att åtta av tio patienter som hade kontakt med Mobila äldreakuten kunde stanna kvar i sina hem. Dagens siffror pekar åt samma håll. 

– I fyra av fem besök som Mobila äldreakuten gör skulle de äldre ha åkt till akuten via 1177 om teamet inte hade kommit, säger chefläkaren Robert Kristiansson, verksamhetschef inom Hälsa och habilitering med ansvar för Mobila äldreakuten och Närvårdsavdelningen.

Han hänvisar till de egna uppföljningarna som förvaltningen gör regelbundet. 

– Vi tittar hela tiden på vilken nytta äldreakuten har för patienterna och på kostnadseffektiviteten. På akuten har de en rätt hög belastning men jag är säker på att de skulle känna av ytterligare tre–fyra patienter dagtid om Mobila äldreakuten inte fanns, säger Robert Kristiansson. 

Han menar att landstingen saknar systematisk kunskap i att räkna på förbättringar där man ser till helheten i stället för till enskilda delar. 

– I Uppsala ser man att Mobila äldreakuten överbryggar landstinget och den kommunala sjukvården. Att kunna leverera en högkvalitativ sjukvård till lägre kostnad är avgörande för att klara framtida kostnadsökningar. Det finns ingen annan väg att gå. Den största delen av befolkningen vill inte heller åka till sjukhus om de inte absolut måste, säger han. 

Även akutsjukvårdens verksamhetschef i Uppsala, Charlotta Nordgren Thermaenius, är positiv till satsningen, även om hon inte ser någon effekt i de egna besökssiffrorna. 

– Mobila äldreakuten avlastar säkert oss. Men vårt totala söktryck har ökat 2014 jämfört med året innan, så vi ser inte det i statistiken, tyvärr, säger hon.

Tillbaka i den röda bilen ska ytterligare två besök hinnas med före lunch. Ett par har träffat sina barnbarn över jul och smittats med en envis hosta. Nu har mannen fått feber och visar sig ha lunginflammation. Christina Mörk skriver ut antibiotika innan teamet beger sig mot det sista stoppet – en äldre KOL-patient som har svårt med andningen. 

– Man ska ha en hel del erfarenhet för att våga sig ut så här. Man har inte samma tillgång till prover och undersökningar som man har på ett sjukhus, utan får lita på sin kliniska bedömning. Distriktssköterskorna är vana vid det här, men vi läkare har tappat det, reflekterar Christina Mörk.

Distriktsläkarerfarenhet, geriatrisk kompetens och vana av arbete utanför ett sjukhus är fördelar i jobbet, menar hon. Och genom att möta patienterna i deras hem ser man hur de egentligen har det.

– Det blir besök på patientens villkor när doktorn tar av sig skorna och rocken. En patient kan hålla skenet uppe vid ett besök på vårdcentralen, men hemma syns det hur illa det kanske är ställt.