Det är ett riktigt maratonlopp som nu är inne på slutspurten. Den pågående översynen av specialitetstrukturen inleddes redan 2011, och var då bara tänkt som en mindre justering. Men sedan det framkommit att missnöjet var omfattande med det nuvarande systemet med bas-, gren- och tilläggsspecialiteter, framförallt på grund av de långa utbildningstiderna, beslutade Socialstyrelsen att göra en total revidering av specialitetsindelningen.

Det ledde till att ett förslag till en helt ny struktur med gemensamma kunskapsbaser för näraliggande specialiteter lades fram 2012. Modellen är tänkt att ge den kompetensmässiga bredd som krävs för att möta sjukvårdens behov, samtidigt som utbildningen blir kortare och effektivare för specialiteter som i dag har grenstatus.

Att det sedan skulle ta ytterligare nästan tre år innan det nya systemet kunde träda i kraft har lett till stor besvikelse och oro, inte minst bland många ST-läkare som hoppats på en snabbare utbildningsgång. Den främsta orsaken till förseningen är att Socialstyrelsen velat samordna arbetet med andra uppdrag, som att stärka kompetensen på läkemedelsområdet.

Men nu kan alltså målsnöret skönjas. En andra och sista remissrunda avslutades den 30 januari, och projektledaren på Socialstyrelsen Febe Westberg berättade vid studierektorskonferensen att planen är att Socialstyrelsens generaldirektör redan denna månad ska besluta om den nya föreskriften. I mars kommer den att bli tillgänglig så att verksamheterna kan börja förbereda sig.

Det står också klart att det kommer att bli en övergångstid på sju år, då man kommer att kunna fortsätta söka specialistbevis enligt nuvarande föreskrift (SOSFS 2008:17). Det är dock fortfarande inte bestämt exakt när den nya föreskriften ska träda i kraft.

– Det kommer att beslutas i samband med att generaldirektören fattar beslut om föreskriften, sa Febe Westberg.

Det första förslaget till ny ST-föreskrift, som skickades på remiss i juni förra året, fick stark kritik, bland annat från Läkarförbundet, för att man tagit bort det krav på extern kvalitetsgranskning av ST som finns i nu gällande föreskrift. Socialstyrelsen har lyssnat på den kritiken och i det reviderade förslag som nu varit på remiss har kravet återinförts. Som ett allmänt råd har det lagts till att denna granskning bör ske minst vart femte år. Dessutom införs ett krav på att brister som uppdagas också ska åtgärdas, något som märkligt nog saknas i nuvarande förskrift.

Några andra förändringar efter den första remissrundan är att antalet specialitetsövergripande så kallade A-delmål har minskat, efter synpunkter på att de var väldigt många. Man har också gjort B-delmålen, som delas av näraliggande specialiteter, mer flexibla.

– Vi har också ändrat i en del formuleringar i A-delmålen för att det ska bli en tydligare progression från grundutbildning över AT till ST, och anpassat målen för att mer möta framtidens sjukvård, till exempel att mer vård sker i hemmet och att arbetet blir mer multiprofessionellt, sa Ragnhild Mogren, utredare på Socialstyrelsen, vid studierektorskonferensen.

Kim Thorsen, medicinsk sakkunnig i projektet, menade att en utmaning som väntar blir att komma överens om vad som ska ingå i de gemensamma kunskapsbaserna, som ju ska gälla för flera näraliggande specialiteter inom kirurgi, internmedicin respektive bild- och funktionsmedicin. Målbeskrivningarna är ganska generellt formulerade, och kommer att behöva preciseras, menade han.

– Flera specialitetsföreningar måste gå ihop och komma överens om kraven vilket kan vara lite problematiskt.

En annan fråga som lyftes på konferensen var hur det nya kravet på att studierektorer ska ha »relevant« specialistkompetens ska tolkas. Som en studierektor från Skellefteå lasarett påpekade: en strikt tolkning på den punkten skulle göra det väldigt svårt för mindre sjukhus att bedriva ST-utbildning.