Nina Cavalli-Björkman, populär talare på AT-stämman. Foto: Staffan Claesson

Nina Cavalli-Björkmans humoristiska men samtidigt allvarsamma föreläsning har blivit ett stående inslag på AT-stämman. Föreläsningen började som ett experiment när hon var ansvarig för en kurs i tumörsjukdomar på läkarprogrammet i Uppsala. 

Som onkolog har hon ofta fått frågor av kandidater och unga kollegor om existentiella frågor. Därför bestämde hon sig för att låta föreläsningen handla om det. Den blev så efterfrågad att hon skrev boken »Hur ska doktorn orka?«. I fredags, under AT-stämmans sista dag, kom ett stort antal AT-läkare för att lyssna till hennes råd.

– Det är ett svårt jobb. Fortfarande – jag är 44 år nu – kan jag vakna med hjärtklappning och tänka på något jag gjort under dagen. Men jag har försonats med tanken att det faktiskt ingår i läkar­yrket, säger Nina Cavalli­-Björkman som beskriver sig som hängiven patientdoktor som älskar sitt jobb.

Kraven och förväntningarna på en läkare är stora: man ska arbeta kliniskt, undervisa och forska. Samtidigt är behovet närmast oändligt. Det, i kombination med att läkarkåren är högpresterande och består av många tävlingsmänniskor, kan bli en farlig kombination, enligt Nina Cavalli-Björkman.

För att orka med jobbet gäller det att välja rätt specialitet. I valet tycker hon att man ska följa hjärtat och sin fallenhet men också vara medveten om att valet av specialitet också innebär ett val av livsstil. 

Utvärdering är ett annat ledord för Nina Cavalli-­Björkman.

– Jag har påtvingat min man ett litet annorlunda sätt att fira bröllopsdag. Varje år sätter vi oss ned och utvärderar vårt äktenskap. 

Samma sak gör hon med sitt arbete. Det har lett till att hon har sagt upp sig flera gånger, men även att hon har lyckats behålla nyfikenheten och arbetslusten. 

– Jag är livrädd för att bli en förgrämd tant. Det brukar finnas åtminstone en sådan på varje klinik. Det är den där personen som alltid sitter och surar, säger Nina Cavalli-­Björkman.

En annan svårighet som läkare har att tampas med är rädslan för att göra misstag. Nina Cavalli-Björkman berättar om skräcken att mista sin läkarlegitimation och att hon alltid har haft en plan B (pilot eller att öppna en blomsterbutik) om det skulle ske. 

– Att jobba med människor är det roligaste som finns, men det kan gå åt helvete. Man kan ställa till med horrib­la saker. Jag har gjort det, säger hon och berättar om ett patientfall som satt djupa spår hos henne. 

När hon var 27 år och just hade avslutat sin AT gjorde hon en appendixoperation på en frisk 29-årig kille och gick nöjd hem efter arbetsdagen. Dagen efter låg patienten på intensivvårdsavdelning, han var helt instabil och blödde i buken.

– Jag får fortfarande hjärtklappning när jag tänker på det. Jag ville bara dö. 

Kollegorna lyckades rädda livet på patienten. Men hon kunde inte släppa händelsen. Hon låg vaken om nätterna, ältade och gick igenom operationen i minnet. Efter två veckor med sömnlösa nätter, märkte hennes kollegor att något var fel. 

– Något förunderligt hände. Jag blev föremål för kirurgisk tröst, säger Nina Cavalli-­Björkman.

En dag klev sjukhusets bäste kirurg, en man i 60-årsåldern, in på hennes rum.

– Han säger inte hej, utan han säger: »1979 skar jag av koledokus.« Och berättar sedan i stor detalj om patienten som svävade mellan liv och död i en vecka.

Sedan kom kirurgerna en efter en in och berättade om misstag som de hade gjort.

– En modig läkare reser sig, bär sina misstag och jobbar vidare, säger Nina Cavalli-­Björkman.

Nina Cavalli-Björkmans strategier för att hantera läkaryrket

  • Välj rätt specialitet. Tänk på att valet också är ett val av livsstil. Är det en jourtung specialitet, hur mycket forskning ingår? Välj med hjärtat och utifrån fallenhet.
  • Välj rätt arbetsplats. Ta hänsyn till bemanning, arbetsmiljö och arbetsbörda. Hur mycket jour förväntas man gå? Välj inte arbetsplats efter lön – skillnaden är ändå så liten.
  • Lär känna din chef. Kommer chefen att bevaka dina intressen, hjälpa dig och låta dig utvecklas eller inte? Om inte, ta ansvar för det själv. Hitta en äldre kollega som kan vara din mentor och hjälpa dig komma i väg på konferenser och kurser.
  • Gör prioriteringslistor. När det blir för mycket, skriv ned alla dina arbetsuppgifter, prioritera. Eller ge pappret till chefen och be om hjälp att prioritera.
  • Markera gränser. Du måste själv bestämma var din gräns går. Man får säga nej och ska kunna göra det rakryggat utan att känna sig som en dålig doktor.
  • Skaffa inspirerande förebilder. Plocka bitar från olika personer.
  • Utvärdera då och då. Det är lätt att allt bara rullar på. Därför är det viktigt att stanna upp. Välj en tidpunkt och fråga dig: Trivs jag med det här? Är du missnöjd – byt jobb eller gör något annat ett tag.