Tankesmedjan Leading Healthcare har på uppdrag av Myndigheten för vårdanalys kartlagt hur många personer i Sverige som bedriver samhällsvetenskaplig forskning om vård och omsorg, dvs forskning som rör aspekter som organisation, ledning och styrning.

I en första pilotstudie som presenterades under ett seminarium på Almedalsveckan hittade man 450 personer, vilka inbegriper såväl forskare som använder området som empirisk bas för att studera mer generella frågor som forskare som mer specifikt studerar förutsättningarna för att bedriva vård och omsorg.

Fredrik Lennartsson, generaldirektör för Myndigheten för vårdanalys, förklarade varför man tagit initiativet.

– Vi hittar ofta kunskap som är amerikansk eller brittisk, men den här kunskapen är mycket kontextberoende. Nu får vi en persondatabas som vi kan utnyttja i vår verksamhet.

Behövs då denna forskning? Ja, menade Karin Båtelson, vice ordförande för Läkarförbundet, inte minst eftersom vården är ett område där det finns ett överflöd av åsikter.

– Vi behöver fakta. Nu drabbas vi av religiös fanatism, för vården är ett område där alla är så engagerade, vi är ju alla patienter och anhöriga, och så får vi dessa enorma svängningar, med Lean, NPM och nu värdebaserad vård. Vi behöver forskning, och vi behöver att rätt personer forskar så att det går att lita på de resultat som kommer fram.

Samtidigt menade hon att det är önskvärt att folk som arbetar i vården involveras i forskningen.

– Det behövs bra strukturer så att vi i vården kan vara med i de här projekten, de blir så mycket mer relevanta då.

Göran Stiernstedt, regeringens samordnare för effektivare resursutnyttjare i vården, menade att utmaningen är att integrera de olika kunskapsområdena, så att förändringsarbete inte bara utgår från medicinsk och kanske omvårdnadskunskap, utan även tar med aspekter som exempelvis hur beslutsfattande går till.

– Man kan ju ha väldigt mycket kunskap men ändå fatta irrationella beslut.

Fredrik Lennartsson tyckte för sin del att vården kunde bli bättre på att bidra till kunskapsutvecklingen.

– Jag tänker att man inom vården borde koppla till en kunskapsuppbyggande komponent när man gör olika förändringar i vården.

En annan fråga som diskuterades var om vården är beredd att ta till sig en kunskap som ofta är mer kvalitativ och resonerande. Göran Stiernstedt konstaterade att som läkare är man van att få en siffra på skillnaden i effekt mellan två behandlingar och en annan som talar om ifall skillnaden är signifikant.

– Jag tyckte själv förr att sådan forskning var snömos – jag menar, var sjutton är kontrollgruppen? Men för 20 år sedan tyckte många att omvårdnadsforskningen var snömos, och den har blivit mer accepterad. Jag är optimist, men inga kulturresor går över en natt.

Ett annat skäl till att vården ser med viss skepsis på den samhällsvetenskapliga forskningen kan vara tendensen att ständigt producera nya managementmodeller som ska frälsa verksamheten. Hans Winberg, generalsekreterare för Leading Healthcare, kunde inte låta bli att fälla en syrlig kommentar om den senaste doktrinen, värdebaserad vård, som enligt honom bara är en ompaketering av redan existerande tankar.

– Att dissa 10 års forskning är ingen bra start för ett nytt område.