Det finns indikationer på att stressrelaterad psykisk ohälsa blir allt vanligare bland läkare och annan sjukvårdspersonal. Emma Spak, Sylfs ordförande, hänvisade till uppgifter från Ersta sjukhus, där man tar emot många av dessa patienter.

– Tidigare var det mest personal med kortare vårdutbildning man hade som patienter. För några år sedan började det bli fler sjuksköterskor. Därefter kom de kvinnliga läkarna och nu även de manliga.

Titeln på seminariet var »Ett hållbart arbetsliv för läkaren – om patienten själv får välja«. Emma Spak förklarade rubrikvalet med att studier bland sjuksköterskor visat att den empatiska förmågan är större hos de som sjukskrivs än hos de som arbetar vidare, vilket Emma Spak – oavsett vad som är orsak och verkan – tyckte var tragiskt.

Dag Larsson (S), landstingsråd i Stockholm och ordförande i Sveriges Kommuner och landstings sjukvårdsdelegation, sa att han från sina besök på olika sjukhus kände igen bilden av att många vårdanställda upplever en allt mer ansträngd arbetssituation.

– Många seminarier här i Almedalen handlar om hur vi ska klara läkemedelskostnaderna i framtidens sjukvård. Men läkemedlen står för kanske 7–8 procent av kostnaderna. Den stora kostnaden är ni som arbetar i vården. Så den stora frågan är personalfrågan, hur vi får folk att vilja arbeta i vården och hur vi nyttjar kompetensen på bästa sätt. Den fråga som 80 procent av seminarierna borde handla om är hur landsting och andra aktörer kan bli bättre arbetsgivare, menade Dag Larsson.

Det att empatiska medarbetare oftare blir sjukskrivna på grund av stress oroade Marika Hård af Segerstad från föreningen Hjärnkoll, som arbetar för att öka öppenheten kring psykisk ohälsa.

– Att möta en oempatisk människa när man är en skör psykiatrisk patient kan vara det som får vågskålen att tippa över.

Karin Träff Nordström, chef för primärvården inom Skånes universitetssjukvård, pekade på att stressig arbetsmiljö kan leda till en ond spiral.

– Många allmänläkare går ned i tid för att det blir för stressigt, med följden att det blir mer att göra för de andra som också går ned i tid.

Panelen var överens om att en diger administrationsbörda, användarovänliga IT-system och en alltför detaljerad styrning också är faktorer som ökar stressen.

Emma Spak efterlyste »mindre strykrädda« chefer.

– Vi behöver ett ledarskap som vågar säga »jag tar hand om indikatorerna, ni ska ge bra vård«, sa Emma Spak, som också trodde att det skulle hjälpa om arbetsgivarna blev bättre på att se personalen som individer och utnyttja deras individuella kompetenser.

Karin Träff Nordström påpekade att det är viktigt att man som vårdanställd fokuserar på de frågor man kan påverka, inte på de som man inte råder över. 

– Man tror att man har mindre makt över sin egen vardag än vad man har. Man kan göra mer om man bara vågar.

En känslig fråga som restes från publiken var om dålig tillgänglighet är ett sätt för vården att hantera en stressig arbetssituation. Emma Spak höll med om att det kan finnas en rädsla att om man blir för tillgänglig får man för mycket att göra.

– Men jag tror att om man vet att man får kontakt snabbt så kommer man att söka vård mer sällan.