Läkartidningen talade med Mats Blennow ett par dagar före avresan till staden Irbid i norra Jordanien. Staden ligger ett par mil från gränsen till Syrien och är en av de städer som tagit emot allra flest flyktingar. Mats Blennow ska under två månader stötta en mödravårds-, förlossnings- och neonatalvårdsklinik som Läkare utan gränser driver.
– Det ska bli spännande men det är också lite fjärilar i magen över hur jag kommer att reagera på det jag kommer att få se, säger han och förklarar varför han som 61-åring nu åker på sitt första uppdrag för Läkare utan gränser.
– Jag älskar mitt jobb, men neonatal intensivvård är så mycket »high-tech« du kan komma i vården, och jag har jobbat i 25 år och gjort väldigt mycket för ändå ganska få patienter. Lite grann ville jag vända på det konceptet, för behoven är enorma när det gäller nyföddhetsvård i mindre bemedlade länder.
Enligt statistik från WHO dör ca 6 miljoner barn under 5 år varje år, varav 44 procent under nyföddhetsperioden, dvs de första 28 levnadsdagarna.
– Många dör för att de är för tidigt födda, och då talar vi om barn som är födda fem, sex veckor för tidigt som dör av brist på näring och värme för att de enkla medlen inte är kända. En annan stor grupp är de som utsätts för förlossningsasfyxi, det är minst en miljon om året och 8–10 gånger fler som skadas för livet. Och det är inte high-tech-vård som krävs, utan håll dem varma och se till att de andas så har de ett 80-årigt liv framför sig.
Att resan till krigsområdet skulle sammanfalla med att Europa upplever de största flyktingströmmarna sedan andra världskriget var inget han förutsåg när han kontaktade Läkare utan gränser.
– Men flyktingkatastrofen och flyktingströmmarna över Medelhavet har gjort övertygelsen ännu starkare om att det här är något som jag vill göra under delar av min fortsatta yrkeskarriär.
Det var dock inte ett val från Mats Blennows sida att åka just till Jordanien för att hjälpa syriska flyktingar. Som fältarbetare för Läkare utan gränser bestämmer man inte själv vart man vill resa. Det här var helt enkelt det första förslag han fick.
– Jag hade bestämt innan att lita på dem fullständigt när det gäller bedömningen av var de största hjälpbehoven finns. Hade man föreslagit Sydsudan hade jag åkt dit.
Mats Blennow räknar med att mycket av uppdraget kommer att handla om att hjälpa till att implementera bättre rutiner, även om han hoppas att även få jobba lite kliniskt.
Har du en bild av vad som väntar dig?
– Det som väntar är en sjukvård där inte ens basala behov som rent vatten är en självklarhet, och det kommer att vara väldigt frustrerande, men samtidigt en utmaning att försöka greppa tag i, säger Mats Blennow, som tror att han kommer att ställas inför helt andra moraliska och etiska beslut än vad han är van vid hemma.
– Annars tror jag att den största utmaningen generellt är den kulturella, att vara »open-minded« och passa in, och samtidigt kunna bidra med något.
Läs även:
