Som Läkartidningen tidigare berättat lider Landstinget i Värmland av ett minst sagt tufft ekonomiskt läge. Ett sparkrav på 380 miljoner kronor är lagt, men någon tydlig plan för hur bemanningsminskningen på 300 heltidstjänster ska gå ihop med mängden arbetsuppgifter finns inte.
Marina Tuutma, ordförande för Värmlands läkarförening (VLF) och ledamot av Läkarförbundets förbundsstyrelse, menar att gränsen redan är nådd.
– Om politiken utlovar bättre vård, snabbare väg in i vården, mycket hög telefontillgänglighet och vi ska kunna ge läkartider inom sju dagar så behövs det ju en minimumbemanning för det. Vi hinner inte med som det är nu. Man måste börja ta bort arbetsuppgifter.
VLF har därför, tillsammans med fackförbunden Saco, Vision, Vårdförbundet och Kommunal, lämnat in en skrivelse till landstingspolitikerna i Värmland. I den uppmanar man politikerna att redogöra för vilka arbetsuppgifter som ska prioriteras i den nya organisationen.
– Vi vill få till en dialog med politikerna om själva uppdraget. Vilken typ av vård kan vi leverera för de resurser vi har, säger Marina Tuutma.
Omställningsarbetet ska vara klart i slutet av 2016 och nu vill man från fackens sida ha konkreta förslag på hur de nya arbetssätten ska se ut. Marina Tuutma menar att man redan i dag är underbemannade och jobbar övertid.
– På den vårdcentral där jag jobbar har två läkare sagt upp sig på grund av arbetssituationen och andra är sjukskrivna för att de inte orkar med. Att jobba inom hälso- och sjukvården ska inte vara ohälsosamt.
De fem fackförbunden förklarade sig också oeniga till själva budgeten och flerårsplanen under landstingssamrådet i måndags.
Fredrik Larsson (M), landstingsråd i Värmland, menar att mycket i det långsiktiga arbetet handlar om att verksamheterna måste effektiviseras genom förändrade arbetssätt och användandet av ny teknik. Vad det konkret innebär vill han inte ge något generellt svar på, eftersom problemen och utmaningarna ser olika ut på olika ställen.
– På varje enhet och varje ställe måste man jobba med sin verksamhetsutveckling, då kan inte jag ovanifrån peka på en generell lösning. Därmed inte sagt att jag inte har respekt och stor förståelse för att detta är jättesvårt och ställer jättekrav på våra medarbetare och på de lokala chefer som finns.
Han håller dock inte med om en generell bild av att gränsen skulle vara nådd.
– Det finns säkert delar i sjukvården där det borde vara fler människor, men också att det finns delar där vi genom att ändra arbetssätt och använda ny teknik och kunskap kan klara uppgifterna och inte vara så många som vi är i dag.
Är det inte en signal att det finns sjukskrivningar och personal som säger upp sig på grund av arbetssituationen?
– Absolut, och det är viktigt att säga att vi naturligtvis har vi verksamheter och avdelningar där arbetsmiljön är dålig och där vi borde göra ännu större insatser för att hjälpa chefer och ledare för att klara av sina uppgifter. Men jag tror att det är farligt att generalisera för mycket och säga att det är dåligt överallt, för det är det inte.
Läs tidigare: