Att det är svårt att prata om könsstympning med patienter kan ha att göra med bristande kompetens om ämnet hos personalen och brist på rutiner för hur svaren ska följas upp. Det kan upplevas som känsligt att ställa frågor eftersom könsstympning är kulturellt betingat och rör sexualitet och underliv, skriver Socialstyrelsen. Det finns en rädsla för att frågan kan verka diskriminerande.
I skriften »Kvinnlig könsstympning – ett stöd för hälso- och sjukvårdens arbete«, som publicerades i juni i år, har Socialstyrelsen bland annat samlat aktuell forskning och information om ingreppen, omfattning i olika länder, och råd om bemötande och behandling. Materialet vänder sig till legitimerad personal som i sitt arbete möter flickor och kvinnor som är könsstympade, eller riskerar att bli det.
Hälso- och sjukvården möter främst dessa patienter i samband med graviditet och förlossning, men det kan också vara aktuellt att ta upp frågan om könsstympning inom elevhälsan och i samband med hälsoundersökningar av nyanlända.
Innehållet i den nya skriften bygger på vetenskapligt underlag samt kliniska erfarenheter från den svenska expertgrupp som medverkat i arbetet. Andra länders riktlinjer kring könsstympning har också granskats. Kvinnor som själva är könsstympade har bidragit med sina erfarenheter.
Litteratursökningarna gjordes inom områdena bemötande, klinisk handläggning samt prevalens och riskgrupper. Sökningarna gjordes under vintern 2013/2014 och publikationer från år 2000 och framåt ingår. Både kvalitativa och kvantitativa studier har ingått.
Kunskapsstödet:
Kvinnlig könsstympning – ett stöd för hälso- och sjukvårdens arbete
Fakta. Könsstympning
Världshälsoorganisationen (WHO) uppskattar att drygt 140 miljoner flickor och kvinnor i världen är könsstympade och att ingreppen främst sker i afrikanska länder men även i delar av Mellanöstern och Asien. I många länder minskar andelen könsstympade, men enligt WHO är tre miljoner flickor årligen i riskzonen för att utsättas för någon av de olika formerna av ingrepp i de yttre könsorganen.
Socialstyrelsen beräknar att omkring 38 000 kvinnor kan ha könsstympats innan de kom till Sverige.
Könsstympning är en gammal sedvänja och påbjuds inte i någon religiös skrift.
Könsstympning är förbjudet enligt svensk lag sedan 1982. Sedan 1999 kan lagen tillämpas även för brott som har begåtts utomlands, oavsett om gärningen är straffbar i det land där den begåtts. I två fall har det blivit fällande domar i Sverige för ingrepp som skett utomlands.
Könsstympning är även förbjudet i flera länder där det förekommer.
