På temat hur förtroendet för forskningen ska återskapas efter Macchiarini-affären arrangerade Dagens Medicin ett seminarium på onsdagen. Debattörerna var överens om att det finns ett antal saker som måste tas itu med på både Karolinska institutet (KI) och på Karolinska universitetssjukhuset. Bland annat respekten för de regelverk som finns.

– Det finns en brist på kunskap om regelverket över hela linjen. Om etikprövning, hur man får tillämpa olika läkemedel och medicinsk-tekniska produkter. Det är en generell brist på kunskap. Det är relativt enkelt att åtgärda, sa Kjell Asplund, utredare av Macchiarinis operationer vid Karolinska universitetssjukhuset.

Detta höll även Sten Heckscher, som granskat KI:s agerande i Macchiarini-affären, med om.

– Man måste värna viktiga processer. Enkelt uttryckt: Följ lagen. Regler är faktiskt inte till för att jävlas med folk, utan regler är till för att stödja kloka beslut.

Debattörerna var eniga om att regelsystemen måste följas, men att det samtidigt inte får gå ut över eller hämma ny forskning.

– Vi har alldeles för mycket medelmåttig eller dålig forskning. Och man måste kunna ta risker. Men det kan inte vara patienterna som tar risken, sa Kjell Asplund.

Anders Lönnberg (S), nationell life science-samordnare, höll med om att Sverige behöver mer bra forskning.

– Frågan man ska ställa sig är om det är rimligt att bygga ett system som är psykopatsäkert. Det går att göra tror jag, men jag tror samtidigt att det dödar all övrig verksamhet. Forskning kräver ett mått av nyfikenhet, osäkerhet och att vilja driva saker vidare, sa Anders Lönnberg.

– Låt inte Macchiarini få styra hur man ska organisera sjukvården, forskningen och utvecklingen i Sverige, forsatte han.

Kjell Asplund lyfte även upp att det finns svårigheter, och att det kan uppstå problem, i strävan efter den bästa forskningen.

– Det finns på gott och ont en konkurrenskultur, som har tjänat både Karolinska sjukhuset och Karolinska institutet väl, men det finns avigsidor med den här konkurrensen. Att man inte riskerar sin position genom att inte vara öppet kritisk.

Att införa speciella visselbåsarfunktioner var en annan sak som diskuterades på det temat.

– Jag är skeptisk till funktioner som man inför för att andra delar av systemet inte gör det de ska göra. Visselblåsarfunktion är ett exempel på det, sa Sten Heckscher.

– Då reducerar man ansvaret hos de som egentligen har det, till exempel chefer. Jag är djupt skeptisk till det. Man måste se till att de ordinarie funktionerna fungerar, fortsatte han.

Även Karolinska universitetssjukhusets direktör Melvin Samsom ser inte den typen av funktioner som en första åtgärd.

– För mig är en visselblåsarfunktion en sista utväg. Problem måste diskuteras i verksamheterna och i ledarskapet. Det måste finnas en öppen kultur. När det fallerar, gå till nästa nivå. Till chefläkare, läkarfacket, eller slå mig en signal. Om det av någon anledning inte fungerar, då ska det finnas visselblåsare.

På frågan om visselblåsarna i just Macchiarini-ärendet fått en ursäkt, svarade Melvin Samsom:

– Vi har gett visselbåsarna Karolinapriset. Det är ett tydligt tecken på att vi uppskattade dem.

Vid seminariet medverkade även Karin Dahlman-Wright, vikarierande rektor vid Karolinska institutet, Stefan Lindgren, ordförande i Svenska läkaresällskapet, Ines Uusman, styrelseledamot Handikappförbunden och Bo Lindquist, producent på SVT:s dokumentärredaktion.