Debatten arrangerades av Stockholmskretsen av Kvinnliga akademikers förening, Sveriges Kvinnolobby och ABF och inleddes med att ge en bild från 1990-talet.
1995 skrev Agnes Wold, läkare och professor i klinisk bakteriologi vid Sahlgrenska akademin, en uppmärksammad artikel på DN Debatt tillsammans med kollegan Christine Wennerås. De ifrågasatte Medicinska forskningsrådets meritvärdering och visade att kvinnliga och manliga forskares ansökningar behandlades olika. En man hade till exempel tre gånger större chans att få en tjänst mätt efter antal citeringar i internationell vetenskaplig press.
– Det blir en ond cirkel. Drabbas man av fördomar i bedömningen, får man ingen tjänst och mindre anslag och då producerar man mindre forskning. Och då har man mindre att visa nästa gång man blir bedömd och snart krymper man till ett ingenting, säger Agnes Wold.
Medicinska forskningsrådet avgick och frågan om bristen på jämställdhet inom forskningen lyftes efter debattartikeln. Bland annat av Carl Tham, tidigare socialdemokratisk utbildningsminister (1994-1998).
Han berättar att han fick en julhälsning från Karolinska institutet. Kortet föreställde kunskapens träd med professorerna som gyllene frukter. På den tiden var endast två procent av professorerna på KI kvinnor.
– Jag satte faktiskt upp den på mitt arbetsrum. Det var så oerhört talande, och också på något vis så ogenerat. Det var liksom inga problem – det var något naturligt.
Det gav honom idén till de så kallade »Thamprofessurerna«, som han själv beskriver som ett positivt diskrimineringsprogram.
– Det var ganska blygsamt, rörde knappt 40 professurer. Vi sa att om avståndet mellan en manlig och en kvinnlig sökande är mycket litet – men kvinnan ligger något under, ska hon ändå få tjänsten.
Carl Tham blev förvånad över den uppståndelse och ilska Thamprofessurerna väckte. Hans teori är att beslutet drabbade den akademiska självbilden.
– Inte bara detta att det är naturligt att det är så få kvinnor utan också självbilden att utnämningen av professorer och fördelningen av forskningsanslagen är ett resultat av en objektiv vetenskaplig process.
Agnes Wold berömmer den senare hälften av 1990-talets forskningspolitik under Carl Tham. Forskningspolitiken som kom under början av 2000-talet, när man började satsa på särskilt starka »excellenta« forskningsmiljöer, är hon desto mer kritisk till.
– Det handlar om 15 förlorade år för forskande kvinnor.
I en rapport från 2009 visade hon att bara 13 procent av dessa bidrag har gått till kvinnor.
– Normalt brukar det i alla fall ligga runt 20 procent, säger Agnes Wold som hävdar att kvinnliga forskare gått miste om 1,5 miljarder kronor på grund av excellensforskningen.
Excellenssatsningar får även kritik från resten av panelen.
– Jag håller med om att de inte har varit bra för jämställdheten. Men mycket har blivit bättre. Andelen lektorer och professorer som är kvinnor har fördubblats sedan 2001, så det har faktiskt hänt saker, säger Carl Jacobsson, senior rådgivare och jämställdhetssamordnare på Vetenskapsrådet.
Satsningarna på strategiska forskningsområden ska dock fortsätta enligt Helene Hellmark Knutsson (S), minister för högre utbildning och forskning.
– De blir kvar. Vi måste värna långsiktigheten, men vi kommer att ställa krav på dem. De behöver jobba för att öka jämställdheten.
Forskningsministern erkänner att hon tycker att det är pinsamt att Sverige utmärker sig negativt i internationell jämförelse när det gäller jämställd forskningspolitik.
– Många lyfter på ögonbrynen över att vi – som anses vara ett av världens mest jämställda länder – inte presterar bättre, säger Helene Hellmark Knutsson.
Hon anser att en anledning är otydliga karriärvägar, framför allt för de yngre forskarna och vill skapa bättre och mer transparenta vägar. Antalet meriteringstjänster ska öka, samtidigt som visstidsanställningarna ska minska, lovar ministern.
Regeringens utredning visar att ungefär 50 procent av tjänsterna tillsätts internt. I vissa fall handlar det om närmast skräddarsydda tjänster. Nätverk och kontakter spelar alltför ofta större roll än strikt meritering.
– Vi kommer även titta på fördelningen av forskningsmedel. Vi har gett samtliga universitet och högskolor i uppdrag att jämställdhetsintegrera. I det ligger att ta fram verktyg så man inte gör könsbundna värderingar av vare sig forskare eller forskning, säger Helene Hellmark Knutsson.
I den nya forskningspropositionen har ett mål satts upp: 2030 ska hälften av alla nyrekryterade professorer vara kvinnor.
Carl Jacobsson på Vetenskapsrådet är inte imponerad.
– Det är bra med jämställdhetsmål, men målen är för mesiga. Och var är åtgärderna? Vad händer om till exempel Linköpings universitet inte når upp till målen?
– Jag har ett antal svar på mitt skrivbord från de riktigt stora universiteten där man snarare tycker att målen är alldeles för högt satta, replikerar forskningsministern.
