Det blev stor uppmärksamhet när ett svenskt forskarlag vid Karolinska institutet, KI, 2014 hittade en mycket lovande läkemedelskandidat för behandling av glioblastom, en mycket aggressiv form av hjärntumör.

Det forskarna hade upptäckt var en molekyl som riktade in sig på cancercellernas överkänslighet för vakuolisering, eller blåsbildning. Molekylen stimulerar cancercellernas membran att knoppa av sig inåt i cellen och till slut bildas så många blåsor eller bubblor inuti cancercellerna att de exploderar och dör, samtidigt som friska hjärnceller till synes inte påverkas av molekylen.

I djurförsök transplanterade forskarlaget in mänskliga glioblastomceller i möss som sedan ordinerades molekylen, kallad vacquinol-1, i fem dagar. Sex av åtta möss levde fortfarande efter 80 dagar, medan mössen i kontrollgruppen som inte fått molekylen hade en medianöverlevnad på drygt 30 dagar.

Resultaten publicerades i den ansedda vetenskapliga tidskriften Cell. Men forskningen rönte inte bara stor uppmärksamhet bland forskare, utan upptäckterna lyftes även fram i flera traditionella medier.

Huvudförfattaren till den vetenskapliga artikeln Patrik Ernfors, professor i vävnadsbiologi och sedan 2015 ledamot i Nobelkommittén, blev intervjuad av bland annat SVT. Han bjöds även in till morgonsoffan i TV4 för att berätta om substansen som i djurförsök bokstavligt talat sprängde cancercellerna i hjärnan och i flera fall smälte bort tumörerna.

För att ta forskningen vidare och utveckla ett läkemedel för glioblastom bildades, med hjälp av Karolinska institutet innovations, ett bioteknikföretag med namnet Glionova där Patrik Ernfors har plats i styrelsen. Bolaget fick in över 40 miljoner kronor i riskkapital och ansökte om patent i USA och Sverige. Företaget har också fått pengar från Vinnova.

Men trots att planen var att inleda kliniska prövningar så snart som möjligt har så fortfarande inte skett.

Nu kan Läkartidningen berätta att en orsak till det är att det funnits problem med att upprepa de goda effekterna gällande överlevnaden hos försöksdjuren.

– Vi har haft problem med effektiviteten av substansen efter studien. Det finns en figur, den sista i peket, där vi har tittat på förlängd överlevnad för djur med hjärntumör som vi publicerade. Där hade vi en väldigt god effekt av molekylen. Djuren överlevde väsentligt längre när vi gav molekylen, säger Patrik Ernfors.

– Vi upprepade försöket åtta gånger. I ett av försöken har vi fått en statistiskt säkerställd effekt. Det är fortfarande så att molekylen minskar tumörstorleken, det vill säga smälter tumören, i de flesta av de nya försöken. Den har alltså effekt, men inte lika stor effekt som vid det första försöket, fortsätter han.

Enligt Patrik Ernfors kan en av anledningarna till att resultaten för överlevnaden inte gått att upprepa bero på komplexiteten i försöken, med många olika variabler.

– Vi har jobbat väldigt hårt på många olika sätt för att förstå varför effekterna inte varit lika stora som i det första försöket. Det är väldigt komplexa försök med olika celler, förändringar i syntesen av molekylen, hur den ges och där djurmodellerna har varit lite annorlunda med olika immunokompetenta djur. Vi gjorde också en optimering av formuleringen, alltså det man löser upp molekylen i. Det var en massa förändringar under den här processen när vi försökte utveckla det här mot klinik. Det tog väldigt lång tid och vi har jobbat hårt för att försöka förstå om det är någonting i alla de möjliga parametrarna som skiljer sig, eller om det är så att molekylen inte är lika effektiv som vi trodde att den var då vi publicerade.

– Vi har åtta studier, och i en av dem har vi kunnat upprepa resultatet. Så det går att få en lika bra effekt som vi fick i den ursprungliga studien, men på det hela taget skulle jag säga att den inte är lika effektiv – för man kunde ju förvänta sig att det blev lika bra varje gång man gjorde det.

När upptäckte du problemen?

– Jag kan inte säga när vi upptäckte det, utan det här är en lång process där vi har försökt förstå var skillnaderna har legat i de här försöken. Men jag kände någon gång i början av 2016 att vi hade överskattat effekten gällande överlevnad. I samband med det kontaktade jag redaktören på Cell för att informera honom om det.

Artikeln i Cell har ännu inte korrigerats. Att det tagit så lång tid beror enligt Patrik Ernfors delvis på de långa ledtiderna i försöken. Enligt honom tar varje in-vivo-försök i djuren åtminstone sju till åtta månader från det att man startar försöket till dess att man har resultatet. Han ville förvissa sig om att det verkligen behövdes en korrigering.

Han menar dock att han hållit tidskriften uppdaterad om de uppföljande försöken.

– I det här fallet har jag känt, och här talar jag nog för alla författare som jag naturligtvis haft kontakt med i den här processen, att man ska inte göra en korrigering på något och sedan visar det sig att korrigeringen är fel. Man måste vara helt säker på att en korrigering är korrekt.

De studier som Patrik Ernfors refererar till är gjorda av akademiska samarbetspartners till honom. En av dessa är just nu på väg att färdigställa ett manuskript som inom kort ska publiceras, uppger Patrik Ernfors.

Känner du att ni kunde ha gjort något annorlunda vad gäller den första studien?

– Det är självklart så att om man inte kan reproducera samma goda effekt som vi hade i det första försöket så önskar man att man inte hade publicerat den. Så är det ju, något annat kan jag inte säga. Det är ju ingen som vill publicera något som inte direkt överensstämmer med verkligheten, och i det här fallet är effekten lägre.

Ångrar du publiceringen?

– Nej, det kan jag inte säga. Publiceringen är ett stort och omfattande arbete som innehåller betydligt mer än det som vi behöver korrigera, och de övriga delarna kan vi vara nöjda med. De innefattar allt från screening av molekyler till identifiering av mekanismerna av molekylen i celler och hur celler dör. Det är väldigt omfattande arbeten. Problemet är i den sista panelen, i den sista figuren som rör effekt på djurens överlevnad. Resten av studien i sig är, som jag uppfattar det, intakt. Vi har reproducerat många av resultaten i studien efteråt. »Grundclaimet« i arbetet står oförändrat.

När ska detta kommuniceras ut brett?

– Det är en diskussion med redaktören på Cell som pågår just nu. Alla studier är klara, och jag kommer inte kunna addera något mer. Jag hade hoppats kunna hitta exakt varför, mekanistiskt sett. Men jag tror inte att jag kommer kunna göra det, och tiden går. Jag har sagt till redaktören att jag vill kommunicera det här i Cell och till alla läsare. Det kommer att ske relativt snart.

Trots problemen tror Patrik Ernfors fortfarande mycket på grundfyndet kring cancercellers överkänslighet, som beskrivs i studien, och menar att processen i allra högsta grad är levande. Bland annat i hans eget labb på KI där man fortsatt studerar mekanismerna bakom cancercellernas överkänslighet för vakuolisering.

Också Glionovas vd Eugen Steiner tror på molekylens egenskaper, även om det finns svårigheter att ta forskningen vidare.

– I de modeller vi använde lyckades vi inte få en förlängd överlevnad, däremot såg vi andra typer av effekter på antalet metastaser i hjärnan och storleken på tumörer och så vidare. Det verkar hända något i hjärnan, men det är inte riktigt det vi hade hoppats på för att kunna gå in i klinik. Det är väldigt dyrt att gå in i kliniska försök och för att investerarna ska göra det måste man ha lite torrare på fötterna än vad jag upplevde att vi hade, säger han.

– Jag tror att den här molekylen har en tidigare helt okänd mekanism som väldigt specifikt har ihjäl glioblastomceller. Så mycket tror jag. Sedan är det något med translationen in-vivo. Vi jobbar på en del hypoteser där vi vill utvärdera om det går att rädda projektet baserat på att vi fortfarande tror på den här molekylen.

Eftersom det finns pengar kvar i kassan kommer bolaget att försöka testa hypoteserna i ytterligare uppföljande försök.

– Men får vi inte bättre resultat i de här uppföljningsförsöken, då tror jag att vi kommer lägga ner det här helt enkelt. Och det är inget konstigt med det. Prekliniska försök som det här misslyckas dessvärre mycket ofta, vilket erfarna investerare nog tar med i beräkningen.