Deltagarna vid Sfams seminarium om framtidens primärvård i Almedalen. Från vänster: Anna-Greta Brodin, Sveriges Kommuner och landsting, Olov Rolandsson, Umeå universitet, Anna Nergårdh, regeringens särskilda utredare, Annika Strandhäll, vikarierande sjukvårdsminister och Anders W Jonsson, Centerpartiet. Foto: Michael Lövtrup

En hett eftertraktad paneldeltagare under årets Almedalsvecka är regeringens särskilda utredare Anna Nergårdh, som leder arbetet med att modernisera vården och stärka primärvården.

– Primärvården är redan i dag basen i hälso- och sjukvården, men den är inte resurssatt efter det, sa Anna Nergårdh, som inledde Sfams seminarium »Hur satsar vi för framtidens primärvård?«.

Hon betonade att det inte finns någon »quick-fix« för att åstadkomma den strukturförändring som behövs.

– I vårt delbetänkande beskriver vi en färdplan som sannolikt omfattar de kommande tio åren.

Annika Strandhäll (S), vikarierande hälso- och sjukvårdsminister, menade att en stärkt primärvård är en jämlikhetsfråga.

– Vi vet av studier att om man vill åstadkomma en jämlik vård är en väl utbyggd primärvård en nyckelfråga.

Anders W Jonsson (C) menade att det finns en ganska stor politisk enighet om i vilken riktning man behöver gå långsiktigt. Vad som saknas är åtgärder för att hantera de akuta problemen, menade han.

– Jag är livrädd för att vi ägnar oss åt att bygga luftslott och att vi inte ser till den akuta krisen i primärvården. När vi hamnar dåligt till i internationella jämförelser beror det på brister i primärvården och mycket kokar ner till att vi har en akut brist på läkare i primärvården. Får vi inte snabbt in fler läkare i den svenska primärvården kommer vi inte vi vidare, sa Anders W Jonsson, vars parti har föreslagit att alla läkare, inte bara specialister i allmänmedicin, ska kunna driva vårdcentral.

Annika Strandhäll menade att fler läkare i primärvården förutsätter att fler vill arbeta där.

– Som socialförsäkringsminister arbetar jag väldigt mycket med att etablera en ny yrkesgrupp i primärvården, så kallade rehabiliteringskoordinatorer, som också ska kunna avlasta läkare från en del av det jobb de har i dag med kontakter med Försäkringskassan och arbetsplatser.

Detta svar gjorde inte Anders W Jonsson mer lugn.

– Vad vi håller på att göra i Sverige, när vi har en stor brist på läkare i primärvården, är att bygga upp en läkarlös primärvård där vi ska ha rehabiliteringscoacher och så vidare. Det är det som gör att det inte är så attraktivt som läkare att arbeta i primärvården. Vi måste slå fast rätten till en fast läkarkontakt.

Anna-Greta Brodin, sektionschef vid avdelningen för vård och omsorg på Sveriges Kommuner och landsting, trodde att en framtidstro var viktigt för att fler ska söka sig till primärvården.

– Vi har pratat väldigt många år men det har hänt väldigt lite. Vi måste beskriva visionen tydligt och ta de viktiga stegen mot att förverkliga den nära vården, så att medarbetarna känner att i det här vill jag verka och vara med.

En av frågorna under seminariet var hur forskning, fort- och utbildning ska säkras i den framtida primärvården.

– Tyvärr saknar jag ordet forskning i dina direktiv, sa Olov Rolandsson, professor i allmänmedicin vid Umeå universitet, med adress Anna Nergårdh.

Han menade också att det skulle vara spännande att göra en studie på den kommande omorganisationen.

– Man bedrev sådan forskning i Storbritannien när man införde pay-per-performance och där visade man att diabetespatienterna fick det sämre. Det hade man inte vetat om man inte hade studerat det.