Seinäjoki är en medelstor stad med drygt 60 000 invånare; den ligger i södra Österbotten, en timmes bilväg mot sydost från Vasa. Inget självklart resmål för delegationer från andra sidan jordklotet.
Men nu har exempelvis delegationer från Sydkoreas huvudstad Seoul varit där flera gånger, och förra hösten startade Seoul ett pilotförsök med »Seinäjoki-modellen« i två förstaklasser. Internationella medier är också intresserade. Bland annat har tyska Der Spiegel publicerat ett långt reportage från Seinäjoki.
Den stora uppmärksamheten kom sedan Världshälsoorganisationen WHO 2015 lagt ut en entusiastisk text om de finska erfarenheterna. Det berättar Ulla Frantti-Malinen, som är staden Seinäjokis samordnare för anti-fetmaprogrammet:
– När WHO skrivit om oss blev vi kända. Efter det var det otänkbart att backa.
WHO pekade bland annat på siffrorna för barnens viktutveckling de senaste åren. I Seinäjoki mäter man varje år längd och vikt för alla barn i fyra åldersgrupper: ett, fem, sju och elva år.
Mest spektakulär var utvecklingen för femåringarna. 2009 var 17 procent av dem överviktiga eller feta, men 2015 hade andelen minskat till bara 10 procent.
Även för sju- och elvaåringarna noterades tydliga minskningar, från 14 respektive 16 procent 2011 till under 10 procent 2015.
Ulla Frantti-Malinen är noga med att påpeka att det handlar om egna mätningar, inte om någon vetenskaplig studie. Men mätningarna utvärderas nu av oberoende forskare. En första vetenskaplig artikel väntas publiceras under hösten, då också siffrorna för 2016 ska offentliggöras.
Även om siffrorna från Seinäjoki tills vidare måste betraktas som preliminära, ger de en tydlig bild av utvecklingen. Efter att ha pekat uppåt under ett antal år har kurvorna för fetma och övervikt hos barn i Seinäjoki vänt neråt.
Anti-fetmaprogrammet för Seinäjoki startades 2013 genom ett beslut i stadsfullmäktige. Politiker och experter hade sett att fetman var ett växande problem. Fetma och övervikt är vanligare i Finland än i de andra nordiska länderna, både bland vuxna och barn. Fetma ökar risken att drabbas av olika följdsjukdomar, framför allt diabetes typ 2. Finland är hårt drabbat av diabetes och har stor erfarenhet av folkhälsoprogram för att förebygga sjukdomen.
Med de erfarenheterna i ryggen startade den finska regeringen 2012 ett nationellt förebyggande fetmaprogram, lett av den finska motsvarigheten till Socialstyrelsen. Det bygger man vidare på
i Seinäjoki.
Det lokala program för att bekämpa fetma som klubbades av Seinäjokis stadsfullmäktige 2013 sträcker sig till 2020. Men man gör samtidigt klart att det inte rör sig om något tidsbegränsat projekt, utan om ett långsiktigt åtagande. Kommunen finansierar programmet med egna medel och har inte fått några statliga bidrag, förutom till några projekt för forskning och utveckling. Arbetet samordnas av kommunen, och resultaten rapporteras varje år till stadsfullmäktige.
Målet för arbetet formuleras så här: »Vi har ett gemensamt mål att minska övervikt och fetma hos barn och ungdomar och att förebygga fetmarelaterade sjukdomar när de blir äldre.« Det här berör en rad olika sektorer i samhället: skolor, förskolor, barn- och mödrahälsovård, föreningsliv och så vidare.
Skolorna spelar förstås en central roll. Pruukiskolan är en relativt nybyggd högstadieskola med ett par hundra elever. Rektor Marko Varamäki förevisar stolt den nya parkourbanan som han låtit uppföra på skolgården. Den var dyr, säger han. Runt 50 000 euro, cirka 500 000 kronor – men det var det värt:
– Vi vill stimulera eleverna att röra på sig, och då behövs ett utbud av attraktiva aktiviteter.
Schemat har gjorts om så att alla har en 50 minuters rast varje dag, där eleverna kan välja mellan aktiviteter som parkour, handboll och basket, men också musik, drama och dans. I skolbyggnaden finns en stor sporthall som lätt anpassas till olika idrotter, men också en dansstudio med stänger och speglar.
Även under lektionerna bekämpar man stillasittandet. Många lektionssalar är inrättade så att eleverna kan stå och arbeta, och ibland bryts undervisningen för korta gympapass. Idéer och underlag finns i det statliga programmet »Skolor i rörelse«, som nästan alla skolor i Seinäjoki har anslutit sig till.
Så hur mycket rör sig en elev vid Pruukiskolan under en vecka?
Marko Varamäki räknar efter. En och en halv timme idrottslektioner per dag, plus två timmar i veckan valfri sport. Resten är frivilligt:
– För en typisk elev blir det kanske 10–15 timmar idrott i veckan. Sportiga elever kan komma upp i 20 timmar per vecka.
Tikkuvuori är Seinäjokis största förskola med över tvåhundra barn. Skolgården är rikt utrustad med gungor, rutschkanor och annat som kan locka förskolebarn att röra på sig. När det gäller mat och dryck finns det bestämda regler, berättar föreståndaren Pauliina Suvisalmi:
– Läsk eller godis kommer inte över tröskeln hit. Inte födelsedagstårtor heller. Vi firar barnens födelsedagar på annat sätt.
Sedan 2015 har luncherna på alla skolor och förskolor i Seinäjoki anpassats till kraven för den finska hjärtsymbolen »Bättre val« – det gäller för övrigt även äldreboenden. Det innebär bland annat mer frukt och grönsaker och mindre salt, socker och animaliskt fett. Pizzor och hamburgare är bannlysta.
– Kökspersonalen fick lära sig att krydda bättre, men annars var det ingen stor omställning, säger Pauliina Suvisalmi. Små barn har lätt att ställa om. Det var svårare för lärare och föräldrar.
Går Seinäjoki-modellen att överföra till andra städer? Det testar man nu i ett försök som finansieras av det finska hälsoministeriet. De sex städer som deltar skiljer sig mycket i storlek och belägenhet, från storstaden Åbo till Lapinlahti i östra Finland med knappt 10 000 invånare. Delegationer från de sex städerna har besökt Seinäjoki och får utbildning av personal därifrån.
En utvärdering planeras till nästa år. Då får man ett första svar på hur bra det går att sprida Seinäjoki-modellen. Kanske får man då också en tydligare definition av vad Seinäjoki-modellen egentligen är. Det är inte klart formulerat i dag, säger samordnaren Ulla Frantti-Malinen:
– Vi följer det nationella fetmaprogrammet, men vi gör mer av det som står där än någon annan kommun jag känner till. Jag tror det är centralt att hela kommunledningen är engagerad och ser till så att alla sektorer i samhället arbetar mot samma mål.
Läs också:
