Jämfört med två tidigare undersökningar har en kraftig ökning skett vad gäller negativ särbehandling. 2012 uppgav 28 procent av de kvinnliga läkarstudenterna att de upplevt negativ särbehandling på grund av sitt kön, 2014 var siffran 38 procent. Och i den senaste undersökningen uppger alltså så många som hälften av de kvinnliga läkarstudenterna att de har blivit negativt särbehandlade.
Det kan handla om att de inte ges samma företräde att utföra praktiska moment som manliga läkarstudenter eller fått nedlåtande kommentarer från handledare. I fritextkommentarerna skriver exempelvis två av de svarande:
Inte blivit tilltalad och medbjuden till undervisningsmoment på placeringar då läkare glömt att jag är en av läkarstudenterna utan istället förutsatt att jag är sköterska.
Många traditionellt »macho« specialiteter som kirurgi, thoraxkirurgi och ortopeden, där kommentarer som om jag som tjej verkligen orkar det här (kirurgiska yrket), samt osmakliga skämt om att aorta känns som en erigerad penis. Jag har även fått kommentarer om min vikt, där läkaren jämförde patienten med mig (»du behöver gå ner i vikt, men inte så mycket så att du ser ut som henne« – pekandes på mig).
Alexander Tejera, ordförande SLF Student, beskriver det som »helt oacceptabelt«. Han är dock inte särskilt förvånad. Enligt honom har det kommit indikationer från medlemmar på att det finns stora problem. Varför den upplevda diskrimineringen på grund av kön har ökat bland kvinnliga läkarstudenter sedan de senaste undersökningarna 2012 och 2014, har han däremot inget svar på.
– Att hälften av alla läkarstudenter som är kvinnor upplever att de blivit särbehandlade på grund av sitt kön kan vi inte acceptera. Alla människor har lika värde. Alla har rätt till en arbetsplats fri från diskriminering. Det gäller förstås även studenter. Universitet och landsting behöver därför ta krafttag för att vända utvecklingen.
Han tror det behövs ett långsiktigt och strategiskt arbete om man ska lyckas vända trenden.
– Det handlar om strukturer, till exempel i läkarkåren och bland patienter man möter. Och det är inget man ändrar på i första taget.
Även manliga läkarstudenter har upplevt negativ särbehandling på grund av sitt kön, men i betydligt mindre omfattning. 18 procent uppger detta och då handlar det främst att de inte fått vara med på gynekologiska och obstetriska undersökningar eller förlossningar.
SLF Student efterlyser även en satsning på en förbättrad ledarskapsutbildning, en del av utbildningen som många läkarstudenter är missnöjda med. Majoriteten av de svarande tycker att dagens ledarskapsutbildning bör utökas och att de praktiska delarna bör förbättras.
– Det finns mycket utvecklingspotential. Vi vill ta på oss en större ledarskapsroll men har inte riktigt verktygen för att kunna göra det i dag, säger Alexander Tejera som tycker att universiteten bör bli bättre på att ta hjälp av studenterna för att höja kvaliteten på utbildningen.
Överlag är dock läkarstudenterna ganska nöjda med de kliniska delarna av utbildningen och undersökningen visar heller inga större skillnader mellan olika lärosäten. Hälften av de svarande uppger dock att det finns ett stort behov av att förbättra de praktiska delarna. Endast 17 procent har till exempel haft tillgång till en personlig handledare under sina kliniska placeringar.
Enkätundersökningen har skickats till läkarstudenter som läste termin 9 hösten 2016 vid något av landets lärosäten. Svarsfrekvensen var relativt låg, 38 procent.