»Bristen på samordning mellan det Socialstyrelsen säger att vi skall göra och det Migrationsverket gör skapar en ohållbar situation. Den riskerar att påverka allmänhetens donationsvilja och förtroende för verksamheten.«

Det skriver sex överläkare i transplantationsprocessgruppen vid Skånes universitetssjukhus i Lund till Smer, Statens medicinsk-etiska råd. Med brevet frågar de om råd i svåra etiska dilemman där asylsökande är i behov av avancerad vård.

Ovissheten om patienternas framtid skapar frågor om det finns gränser för hur mycket sjukvården ska göra och var den gränsen i så fall går. För om en patient utvisas och inte får rätt uppföljning kan det leda till döden, och då hade kanske organet gjort större nytta i en annan patient.

Läkarna nämner några fall, däribland ett barn från Kosovo med svår hjärtsvikt som fick ett nytt hjärta. Men nu, några år efter att barnet kommit till Sverige, närmar hen sig 18-årsdagen och kan komma att utvisas. Blir det verklighet finns en överhängande risk att medicineringen inte kommer att fungera på grund av bristfällig eller svårtillgänglig vård.

En liknande problematik gäller ett annat barn med svår pulmonell arteriell hypertension, som senare drabbats av livshotande lungblödningar. Patienten är uppskriven med högsta prioritet på väntelista för lungtransplantation och lär bli inneliggande på sjukhus till dess att ingreppet kan göras, alternativt tills patienten avlider.

Enligt Socialstyrelsens riktlinjer ska alla barn i Sverige få samma vård, oavsett om de är folkbokförda här eller inte. Men läkarna poängterar i sitt brev till Smer att en hjärt- eller lungtransplantation är mer än bara operationen. Det handlar också om uppföljningen – och om den inte fungerar kan patienten dö.

Frågan ställs på sin spets i och med att det vid transplantation alltid finns fler potentiella mottagare. Facit kan bli att patienten dör i brist på lämplig uppföljning. Ska läkarna väga in det i sina prioriteringar?

Läkarna avslutar brevet med några konkreta frågor. De handlar bland annat om hur man förhåller sig till kravet på lika vård när man inte vet om patienten får stanna och om begreppet »vård som ej kan anstå« gäller hjärt- och lungtransplantation. Om så är fallet undrar de vad man gör om Migrationsverket inte kan ge garantier för att åtgärderna är meningsfulla och hur man väger olika patienters behov mot varandra.

 

Läs även:

IVO-kritik mot att asylsökande inte fick defibrillator inopererad

»Det finns inget B-lag för flyktingar«

Begreppet vård som inte kan anstå

Hälso- och sjukvård ska ges till asylsökande när det föreligger ett behov av omedelbar vård eller vård som inte kan anstå. Vilken vård som inte kan anstå för en patient ska avgöras i det enskilda fallet av den behandlande läkaren. I sitt beslut skriver Inspektionen för vård och omsorg, IVO, att begreppet vård som inte kan anstå omfattar:

  • Akut vård och behandling (omedelbar vård).
  • Vård och behandling som är mer än omedelbar vård.
  • Vård och behandling av sjukdomar och skador där även en måttlig fördröjning kan innebära allvarliga följder för patienten.
  • Vård som kan motverka ett mer allvarligt sjukdomstillstånd.
  • Vård för att undvika mer omfattande vård och behandling.
  • Vård för att minska användningen av mer resurskrävande akuta behandlingsåtgärder.