Sveriges Radios Ekoredaktion har gått igenom 187 beslut om behandlingsbegränsningar från Södertälje sjukhus och Karolinska universitetssjukhuset, cirka hundra avvikelserapporter från Skånes universitetssjukhus och Karolinska universitetssjukhuset samt 27 fall av behandlingsbegränsningar som Inspektionen för vård och omsorg, IVO, haft synpunkter på.

Det handlar om att patienter har blandats ihop så att man exempelvis trott att en patient haft ett beslut om behandlingsbegränsning trots att patienten inte haft det, att gamla beslut om behandlingsbegränsningar inte har uppdaterats efter att ett nytt beslut fattats, dåligt underbyggda beslut och brister i dokumentationen kring besluten. I fler än vart femte beslut framkommer det att läkare fattat beslut om behandlingsbegränsningar utan att göra någon skriftlig motivering.

Ekot räknar upp några exempel i sin granskning:

  • När en patient på Skånes universitetssjukhus i Malmö flyttas till en gynekologisk avdelning läser personalen att patienten inte ska få HLR vid behov. Men det stämmer inte. Personalen har blandat ihop uppgifterna med en annan patient.
  • På en kirurgisk avdelning på Karolinska universitetssjukhuset hade personalen under flera dagar uppfattningen att de inte skulle ge två patienter livsuppehållande behandling vid behov, något som senare visade sig felaktigt.
  • Ekot uppger även att det på flera av de granskade sjukhusen funnits en tavla där personalen skrivit upp vilka patienter som inte ska ha HLR. Men i flera fall har personalen skrivit upp fel patienter eller rapporterat fel muntligen.

– Risken är ju att du avstår från att utföra åtgärder som skulle kunnat bota patienten, säger Torsten Mossberg, expert åt Inspektionen för vård och omsorg och tidigare medicinalråd på Socialstyrelsen om konsekvenserna.

Det finns riktlinjer och föreskrifter från Socialstyrelsen om hur läkare ska besluta om behandlingsbegränsningar. Det handlar bland annat om att läkaren ska ha en helhetsbild av patienten, samråda innan beslutet fattas – både med annan legitimerad vårdpersonal, med patienten själv och dess närstående.

– Det är viktigt att det sker på rätt sätt. Att fatta beslut om behandlingsbegränsningar är en viktig och nödvändig åtgärd, så lösningen är inte att låta bli att ta besluten. Däremot ska man följa de rekommendationer som har tagits fram kring hur man ska göra det, säger Thomas Lindén, chefsläkare i Halland och ordförande i Sveriges Läkarförbunds chefsförening till Ekot.

– Man ska rådgöra med patienter och anhöriga och någon som känner patienten väl. Man ska dokumentera beslutet och de skäl som man har inte minst av respekt för sina kollegor som kommer efteråt och ska begripa varför man har fattat det.

Bristande dokumentation gör det svårare för annan vårdpersonal att ifrågasätta ett tidigare beslut om behandlingsbegränsning, enligt Thomas Lindén.

– Mycket handlar om rutiner och ledarskap. Rutinerna ska vara kända och alla ska göra på lika sätt. Annars kanske alla hittar på sina egna sätt: någon skriver det på en lös lapp, någon skriver in en viss formulering i journalen och en annan skriver det på en whiteboardtavla.