Förlängt sjukdomsförlopp och självdestruktivt beteende vanligast

Nästa vecka publicerar Sveriges Kommuner och landsting en rapport om den markörbaserade journalgranskning i psykiatrin som samtliga regioner och landsting deltog i förra året.

Redan nu i veckan berättade dock företrädare för gruppen som sammanställt resultaten om innehållet i grova drag.

– Den här granskningen innebär att vi har fått en första rikstäckande bild av hur det ser ut i psykiatrin, sa Charlotta Brunner, chefläkare inom psykiatrin i Landstinget i Kalmar län, under den Nationella patientsäkerhetskonferensen i Stockholm.

– Den visar att det finns vårdskador även inom psykiatrin och vi har också kunnat hitta kvalitetsbrister. Vi har också sett att andelen skador är i samma storleksordning som i den somatiska vården, fortsatte hon.

När teamen runt om i landet granskat journalerna för sammanlagt 2 667 vuxna som varit med om minst ett slutenvårdstillfälle i allmänpsykiatrin såg de att 17 procent av de granskade tremånadersperioderna i öppen- och slutenvård innehöll en skada.

Åtta procent bedömdes vara vårdskador – det vill säga undvikbara.

Den allra vanligaste skadetypen var »förlängt sjukdomsförlopp«, som stod för 30 procent av skadorna. Det var också den skadetyp som oftast – i nästan 70 procent av fallen – bedömdes vara en vårdskada.

– I öppenvård var förlängt sjukdomsförlopp mycket vanligare än i slutenvård. Vi tolkar det som att det kan ha att göra med att det finns en tröghet i öppenvården, att vi kanske är dåliga på ha snabb beredskap när patienter blir mer sjuka, sa Urban Nylén, vid Socialstyrelsen. 

Det var också tydligt att kvinnor var mest drabbade av skador.

– En förklaring kan kanske vara att sjukdomsbilden för män och kvinnor inte ser likadan ut. Men det här är förstås någonting att fundera vidare på. Vi har inte svaret på varför – men vi ser en skillnad, sa Urban Nylén.

En majoritet av skadorna som identifierades bedömdes ha fått mindre eller måttliga konsekvenser för patienten, det vill säga obehag eller obetydlig skada eller övergående funktionsnedsättning.

Men det fanns också sådant som fått betydande eller till och med katastrofala följder, enligt resultatet av granskningen.

Den markörbaserade journalgranskningen gjorde dessutom att en rad kvalitetsbrister kunde ringas in. 

En vanlig brist var att en aktuell vårdplan saknades. Andra att somatiskt status i slutenvård eller suicidbedömning enligt klinikens rutin saknades, eller samtidig behandling med fler än fem olika psykofarmaka.

Charlotta Brunner och Urban Nylén hoppas att deras rapport ska dra i gång en diskussion om skadebegrepp inom psykiatrin.

– Det här ger också ett bra underlag för att fortsätta med patientsäkerhetsarbete inom psykiatrin. Vi tycker att det är väldigt viktigt att fortsätta granska och följa utvecklingen inom vården, sa Charlotta Brunner.