Hot och våld är en angelägen fråga. Det märktes på Läkarförbundets fullmäktige där tre motioner hade lagts i ämnet. Men även om alla var överens om tyngden i frågorna, var mottagandet något ljummet. Två av motionerna bifölls inte, utan fick nöja sig med att vara besvarade. Den tredje bifölls endast på ett av fyra förslag.

Det förslaget handlade om hot och våld på psykiatriska akutmottagningar och att förbundet ska verka för att läkare som utsatts för hot och våld på arbetsplatsen ska få ett större stöd. Det gick också ut på att arbetsgivare i större utsträckning ska polisanmäla incidenter och att utsatta läkare ska få vara anonyma. Som en del av det ska man verka för läkares anonymitet i rättsväsendets förundersökningar, vilket kan bli en svår nöt för Läkarförbundet.

Förslaget gillades av Läkarförbundets styrelse och bifölls också av fullmäktigeförsamlingen. Det var dock ett tillagt förslag som mildrats något i tonen från det ursprungliga. I motionen, som kom från Östra Skånes läkarförening, stod från början att förbundet skulle »skydda läkare som har blivit utsatta« genom en nolltolerans, samt att arbetsgivaren ska få »skyldighet att polisanmäla samtliga incidenter«. 

En annan motion kom från Sjukhusläkarföreningen i Uppsala län. Föreningen föreslog att Läkarförbundet ska verka för metalldetektorer inom sjukvården, för att hindra att vapen kommer in på sjukhusen.

– Det är en säkerhetsfråga för både personalen och patienten, sa motionären Anna Rask-Andersen, huvudskyddsombud på Akademiska sjukhuset, till Läkartidningen inför motionens omröstning.

– Jag kan inte förstå att det är kontroversiellt med metalldetektor när man har det på flygplatser.

Men helt okontroversiellt är det inte. Förbundsstyrelsen påpekade i sitt svar till motionen att metalldetektor, som är förenligt med kroppsvisitation, saknar lagstöd för ett allmänt användande. Två lagar lämnar ett visst utrymme – Lagen om psykiatrisk tvångsvård och Lagen om rättspsykiatrisk vård – men i övrigt skyddas personlig integritet av grundlag. Förbundsstyrelsen ansåg därför att det i nuläget inte går att driva frågan.

Under fullmäktigemötet blev det en del diskussion i ämnet. Anna Rask-Andersen tyckte dock att förbundet borde förespråka metalldetektorer. Hon påpekade att sjukhus inte är allmän plats, och hon trodde inte att allmänheten skulle protestera.

Frågan gick till slut till votering. Där gick fullmäktigeförsamlingen på styrelsens linje: motionen bifölls inte utan ansågs besvarad.

Den tredje motionen hade en rad »att-satser« som bland annat gick ut på att förbundet skulle verka för mer säkerhetsutbildning och för att hjälpa förtroendevalda att handlägga frågor om hot och våld. Styrelsen påtalade att mycket redan görs och att en del av frågorna ligger på arbetsgivarens bord. Fullmäktige biföll inte heller denna motion, utan den sågs som besvarad.