Socialstyrelsen har tittat på den landstingsdrivna sjukvårdens förmåga att upprätthålla verksamheten i kritiska lägen. Kapaciteten har analyserats dels vid en allvarlig och plötslig händelse som en stor trafikolycka eller ett terrordåd, dels vid kritiska lägen som uppkommer i den alltmer ansträngda dagliga driften på grund av till exempel personalbrist och överbeläggningar.

När det gäller det första scenariot är landstingen relativt väl förberedda. Oftast finns en krisberedskap som gör att en särskild sjukvårdsledning snabbt aktiveras och de tillgängliga resurserna omfördelas efter behov. Sedan påverkar den unika situationen – som vilken typ av händelse det rör sig om, hur långt avståndet till sjukvården är, väder, tid på dygnet och geografi – om sjukvårdens kapacitet räcker till.

– Vid de flesta tillfällen har omhändertagandet av patienter fungerat väl trots utmanande omständigheter, som vid bussolyckan i Sveg och terrordådet på Drottninggatan, säger Patrik Hidefjäll, utredare vid Socialstyrelsen, i ett pressmeddelande.

Men rapporten »Kapaciteten i sjukvården – att hantera kritiska lägen« visar att sjukvården är sämre på att klara dagliga kriser som dyker upp i och med exempelvis bristen på vårdplatser och personal. Socialstyrelsen har analyserat hur bra vården är på att förutse, överblicka, hantera och lära av situationer när resurserna inte räcker till.

I rapporten beskrivs det hur produktiviteten i flera decennier har ökat genom att föra över slutenvård till öppenvård. Med medicintekniska framsteg har patienternas vårdtider kunnat kortas och vårdplatser på sjukhusen stängas. Men nu befinner sig sjukvården i ett läge där balansen har rubbats. Nya medicintekniska metoder verkar inte längre leda till kortare medelvårdtider i slutenvården. Och vårdplatserna räcker inte till.

– Den här rationaliseringen, tillsammans med ett växande underskott på sjuksköterskor har gjort att det nu råder brist på vårdplatser. Denna kapacitetsbrist leder till längre vårdköer och försämrad patientsäkerhet, säger Patrik Hidefjäll.

Enligt Socialstyrelsen är landstingen bra på att förutse vilket behov av vård och personal som finns, men inte lika bra på att planera och organisera sig så att resurserna används så effektivt som möjligt. Landstingen måste också inse att ökad effektivisering inte alltid räcker.  

– Brandkårsutryckningar för att klara den dagliga verksamheten är inte hållbart, varken för personal eller patienter. Men det betyder inte att samma arbete ska utföras med mindre resurser, tvärtom kan det i vissa lägen behövas mer resurser, säger Patrik Hidefjäll.

Socialstyrelsen påpekar också att det behövs en bra arbetsmiljö, rimlig arbetsbelastning och goda utvecklingsmöjligheter för personalen. Annars blir det svårt att få tag på och behålla den kompetens som krävs för att upprätthålla tillräcklig kapacitet i hälso- och sjukvården, konstaterar myndigheten.