»Kvartalspolitik«. Så beskriver Kerstin Evelius, avgående nationell samordnare, olika regeringars insatser sedan 1995 på området psykisk ohälsa i en debattartikel i SvD. Sju olika på varandra följande separata satsningar har gjorts av olika regeringar sedan 1995, i vällovligt syfte men utan effekt, konstaterar Kerstin Evelius efter att ha arbetat tre år som nationell samordnare för insatser på området psykisk hälsa. I sin debattartikel med rubriken »Vårt kortsiktiga arbete rår inte på psykiska ohälsan« skriver hon att »denna kvartalspolitik kommer i bästa fall bara att åstadkomma temporära positiva effekter för en liten skara personer och i sämsta fall skapa oöverskådliga systemfel, när ingen förmår överblicka vad en åtgärd i ett system skapar för problem i andra system«.
I stället behövs en långsiktig statlig satsning som hanterar den psykiska ohälsan som ett komplext problem. Den behöver bygga på en systemanalys och politisk enighet och den ska fokusera främst på de områden där just staten kan göra skillnad.
»Jag önskar därför en tioårig strategi inom området psykisk hälsa med ett övergripande, gemensamt politiskt mål – att skapa förutsättningar för en god och jämlik psykisk hälsa och ett ökat psykiskt välbefinnande bland kvinnor och män, flickor och pojkar«, skriver hon.
Det krävs målmedvetenhet och uthållighet för att göra detta, skriver hon och avslutar: »Och det är inte svårt – det är bara jobbigt.«
På Sveriges radios webbplats säger Kerstin Evelius:
– Den psykiska ohälsan ska minska och antalet suicid ska minska. Det tror jag att vi kan göra på tio år, fem om vi är effektiva.
Kerstin Evelius har varit samordnare i tre år och även haft ett utredningsuppdrag. I sitt slutbetänkande »För att börja med något nytt måste man sluta med något gammalt – (SOU 2018:90)« utvecklar hon sina förslag om hur samhällets arbete med psykisk hälsa kan styras hållbart och långsiktigt.
Psykisk hälsa bör vara ett eget politikområde – politik för psykisk hälsa – men med Folkhälsomyndigheten som ansvarig myndighet.
En strategi för psykisk hälsa för åren 2020–2030 behövs och den ska antas av riksdagen. Och regeringskansliet bör inrätta ett Agenda 2030-sekretariat som övervakar arbetet enligt strategin med psykisk hälsa. Psykisk hälsa ses av utredaren ses om en självklar del av de globala hållbarhetsmålen.
Strategins övergripande nationella mål att sträva efter föreslås vara »att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik psykisk hälsa och ett ökat psykiskt välbefinnande bland kvinnor och män, flickor och pojkar«.
Till detta kommer sedan en hel struktur av mer konkreta mål, prioriterade åtgärdsområden och resultatmål, allt enligt folkhälsopolitikens ämnesindelning. Arbetet med att nå dit kräver att hela samhället engageras, statliga myndigheter, kommuner, landsting, det civila samhället och i alla sektorer och på alla nivåer.
Och för att se i vilken mån det övergripande är nått ska tre resultatindikatorer användas:
- en högre andel som upplever psykiskt välbefinnande,
- en lägre andel som upplever psykisk ohälsa, samt
- att färre dör av suicid.
I strategin ska ingå statsbidrag som kommuner och landsting kan söka och som ska fördelas av Socialstyrelsen enligt en ny förordning. Det ska vara medel motsvarande de som i dag fördelas enligt en överenskommelse mellan regeringen och Sveriges Kommuner och landsting. Detta för att förutsägbarheten för kommuner och landsting ska öka om vad de har att röra sig med.
Förutom statsbidragen uppskattar utredningen att förslagen innebär nya permanenta kostnader på 170 miljoner kronor per år.
