I dag lämnar regeringens särskilda utredare Kjell Asplund slutbetänkandet av den så kallade KAV-utredningen, där KAV står för komplementär och alternativmedicinsk vård.

– Totalt sett, med det som vi lagt fram tidigare, hoppas vi att våra förslag ska ge vårdsökande som funderar på att vända sig till komplementär- och alternativmedicin en bättre kunskapsbas så att de kan göra väl informerade val, säger Kjell Asplund och fortsätter:

– Vi vill också värna om säkerheten för särskilt sårbara grupper: allvarligt sjuka, barn och gravida.

I dag är det enligt kapitel 5 i patientsäkerhetslagen – det som tidigare kallades kvacksalverilagen – förbjudet för andra än hälso- och sjukvårdspersonal att behandla cancer, epilepsi och diabetes.

Men nu vill alltså Kjell Asplund och de andra bakom utredningen utöka förbudet till att omfatta all allvarlig sjukdom, somatisk som psykisk. Att, som i dag, bara inkludera cancer, epilepsi och diabetes är inkonsekvent, enligt Kjell Asplund.

– Och det är väl ingen som har tyckt att det varit särskilt begåvat, utan det avspeglar ett gammalt tidstänkande. Vi tycker inte heller att man ska skilja på kroppsliga och psykiska sjukdomar.

Däremot ska symtomlindrande behandling vara tillåtet utanför den vanliga sjukvården, även vid allvarlig sjukdom.

– I praktiken har det nog delvis varit det. Men många har tolkat det som att också det har varit förbjudet. Nu blir det mycket klarare för utövarna och användarna vad som är tillåtet. Man kan till exempel tänka sig akupunktur mot smärta eller quigong mot oro hos någon som har cancer.

Kjell Asplund vill även se en skärpning av den undre åldersgränsen på åtta år för alternativmedicinsk behandling.

Enligt utredningen ska det vara förbjudet att utreda och behandla sjukdomar hos barn under 15 år och sjukdomar i samband med graviditet, oavsett sjukdomens svårighetsgrad, utanför sjukvården. 

– Det handlar om behandling av sjukdomen i sig, understryker Kjell Asplund och fortsätter:

– Också där vill vi nu att det ska vara tillåtet med symtomlindrande behandling för barn, oavsett ålder. Det är mindre riskfyllt. Det är ju uppenbart att om man ger sig på att behandla sjukdomar i sig hos barn så kan man hamna väldigt fel. 

Det är också i linje med det som Jonas F Ludvigsson, barnläkare och Läkarförbundets och Läkaresällskapets representant i utredningen, föreslog i en intervju här i Läkartidningen i vintras.

En viktig förändring är också att Kjell Asplund och de andra bakom utredningen vill samla alla bestämmelser om komplementär- och alternativmedicinsk vård i en separat lag.

– I dag ligger lagtexten om detta insprängd i patientsäkerhetslagen. Det är inte alltid lagen har varit så enkel att begripa, eller hitta till överhuvudtaget, säger han och fortsätter:

– Vi tycker att det för utövarna blir pedagogiskt mycket tydligare om man har en separat lag och talar om två skilda verksamheter, hälso- och sjukvård respektive komplementär och alternativmedicin.

Däremot föreslår Kjell Asplund inga stora ändringar i påföljden för den som bryter mot lagen.

– Det har tidigare varit böter eller fängelse upp till ett år och det har vi egentligen inga argument för att ändra på. 

Det ska dock bli tydligare att man inte kan åberopa okunnighet eller oerfarenhet för att lindra ett straff.

Kjell Asplund pekar framför ut allt tre riskområden när det gäller komplementär- och alternativmedicinsk behandling.

–Det första är örtmediciner, som kan ha biverkningar i sig, men också ge interaktioner med olika läkemedel om man använder det samtidigt. Det andra området är psykoterapi. Felaktigt driven psykoterapi kan ställa till med ordentliga skador, säger han och fortsätter:

– Och det tredje området är när man ger råd om att avsluta behandling i hälso- och sjukvården och i stället pröva någon alternativ metod. 

Enligt Kjell Asplund har utredningen, med företrädare för många olika områden och åsikter, varit »en diplomatisk utmaning«.

– Men det har varit fascinerande att få fördjupa sig inom det här området. Det är ett väldigt spännande område. Det finns en hel del som hälso- och sjukvården kan lära sig.

Vad till exempel?

– Utövarna inom det här området har ofta en väldigt god kontinuitet och ägnar mycket tid åt patienterna, jämfört med i den vanliga hälso- och sjukvården. De utnyttjar också placeboeffekter på ett sätt som man gjorde förr i hälso- och sjukvården, då man skapade förtroende kring sig själv som person och den terapi man ordinerar.