I dag, onsdag, presenterade konsultbolaget McKinsey en rapport om produktiviteten i den svenska hälso- och sjukvården.
I rapporten konstateras bland annat att den svenska sjukvården har god kvalitet och att antalet läkare i förhållande till antalet invånare är högt i ett internationellt perspektiv. Men jämfört med andra länder tar svenska läkare emot förhållandevis få patienter – och tiden för att träffa patienter krymper stadigt.
Rapporten bygger bland annat på en enkätundersökning som gjorts i samarbete med Sveriges läkarförbund. Enkäten besvarades av 1 228 kliniskt verksamma läkare. I enkäten har läkarna själva fått skatta hur de använder sin arbetstid.
Resultatet visar bland annat att läkare i snitt lägger 19 procent av sin arbetstid på administration och dokumentation.
I enkätsvaren vittnar läkare också om att de arbetar med saker som andra borde göra. Det saknas kringpersonal för att exempelvis göra bokningar av resor och städa lunchrum.
Ett hundratal enkätsvar tar också upp krångliga och tröga IT-system som stjäl tid från det kliniska arbetet.
I rapporten identifieras också fler problemområden som drar ner produktiviteten i vården. Bland annat konstateras att det saknas riktlinjer för hur läkares arbetstid ska disponeras, vilket bidrar till att fokus flyttas från patientarbetet.
Rapporten konstaterar också att läkare inte tränas i att arbeta effektivt. Vad gäller effektiva arbetsmetoder finns inte samma djupt rotade feedbackkultur som för det kliniska arbetet.
– Det är inte fel att lägga tid på administration, det ingår på något sätt, men man ska inte lägga tid på icke värdeskapande administration. Vår tid behöver utnyttjas effektivt och det här indikerar att det inte är så, säger Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren till Läkartidningen.
För att komma till rätta med produktivitetsproblemen föreslås i rapporten fyra övergripande åtgärder.
Det handlar till exempel om att tydliggöra vilka uppgifter som ingår i olika roller på arbetsplatsen – och vilka som inte gör det. På så sätt kan den högsta kompetensnivån hos olika yrkesgrupper nyttjas på ett bättre sätt.
Ett annat förslag är att införa standardiserad arbetstidsplanering. En struktur kring hur mycket tid som ska läggas på olika arbetsuppgifter kan skapa en tydlighet som visar hur mycket av arbetsveckan som ska läggas på patientrelaterade uppgifter och på sådant som i dag nedprioriteras, exempelvis vidareutbildning.
För att framgångsrika och effektiva arbetssätt ska få större spridning föreslås att det införs en systematisk feedback och coachning kring det. Dessutom bör digitalisering och automatisering omfamnas.
Heidi Stensmyren framhåller att sjukvården är en högteknologisk verksamhet och att man i vården inte är emot den tekniska utvecklingen. Men de tekniska lösningarna måste bli bättre och mer användarvänliga, menar hon.
– Vi måste få ut mer patienttid. IT-systemen måste bli mycket bättre och vi måste ha en digital infrastruktur som är mycket vassare och mer ändamålsenlig än vad den är i dag. Vi behöver också få fler tekniker i vården som kan jobba tillsammans med oss.