För att minska bristen på organ har DCD-donationer testats i Vävnadsrådets och Sveriges Kommuner och landstings nationella DCD-projekt, vilket Läkartidningen tidigare berättat.
Pilotfasen avslutades i januari. Och nu meddelar alltså ansvariga för projektet att det är fritt fram för pilotsjukhusen att återuppta arbetet med den här typen av donationer.
Enligt den preliminära slutrapporten ser projektets säkerhetskommitté, med Kjell Asplund i spetsen, inga risker med att genomföra DCD-processer utifrån det aktuella protokollet.
Om – och i så fall – när pilotsjukhusen kommer att återuppta arbetet med DCD-donationer är dock än så länge oklart.
Stefan Ström, intensivvårdsläkare på Västmanlands sjukhus Västerås och medicinskt ansvarig för DCD-projektet, påpekar att det är varje huvudman som lokalt ska ge klartecken – och att det nu pågår diskussioner lokalt för att inhämta godkännande.
»Jag vet ej i denna stund hur detta förlöpt så här långt och jag känner inte till någon tidsplan för återstart«, skriver han i ett mejl till Läkartidningen.
De sjukhus det handlar om är Karolinska universitetssjukhuset i Solna, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Västmanlands sjukhus Västerås, Skånes universitetssjukhus i Malmö, Centralsjukhuset Kristianstad och Södersjukhuset i Stockholm.
Sannolikt kan ett eventuellt breddinförande av DCD-donation i landet ske tidigast hösten 2020, enligt de projektansvariga.
I Sverige har organdonationer hittills endast genomförts hos patienter vars cirkulation hållits igång med hjälp av respirator efter att patienten konstaterats ha utvecklat total hjärninfarkt.
Men många andra länder genomför också donation efter cirkulationsstillestånd – där det är hjärtat som stannar först varpå hjärnan oåterkalleligen slutar fungera – efter att livsuppehållande behandling har avbrutits hos en person på intensivvårdsavdelning som inte går att rädda. En process som gör det möjligt för fler som vill donera att faktiskt få göra det.
– Förra året donerade 188 personer i Sverige organ. Efter att ha gjort en kartläggning räknar vi med att det potentiellt sett rör sig om 40 till 80 sådana här donatorer per år i Sverige, om alla större intensivvårdsavdelningar skulle ha den här processen i sin verksamhet, sa Stefan Ström till Läkartidningen i april förra året.
I vissa andra länder – där man påbörjar vägen till donation medan patienten fortfarande lever – har etiken kring den här typen av donationsprocess ifrågasatts. Det kan till exempel röra sig om att blodförtunnande läkemedel ges före döden, för att undvika proppbildning i de organ som ska doneras.
Stefan Ström betonade dock att det inte kommer att gå till på det viset här, när Läkartidningen intervjuade honom förra året:
– Vi gör ingenting innan patienten dödförklarats, förutom att utreda donationsviljan med närstående samt att analysera blod för virusserologi och vävnadstyp. Allt görs inom ramarna för dagens dödsbegrepp – att hjärnan är oåterkalleligt utslagen. Det behövs inte heller någon förändring i lagstiftningen.
Av den preliminära slutrapporten framgår att tio fullständiga DCD-processer genomförts inom ramarna för projektet.
Sju processer avbröts. I tre fall berodde det på att det inte fanns samtycke för donation och i tre andra avled inte donatorn inom ramen för DCD-protokollets tre timmar. I ytterligare ett fall fanns ingen mottagare i Sverige då en donator hade en ovanlig blodgrupp.
Totalt har det hela resulterat i 17 framgångsrika njurtransplantationer och en lungtransplantation.
Läs även:
