Pieter-Jan van Eggermont, humanitär rådgivare för den svenska sektionen av Läkare utan gränser. Foto: Läkare utan gränser

184 personer har omkommit i totalt 966 attacker mot sjukvårdsinsatser runt om i världen under det gångna året. Därtill har drygt 600 skadats, enligt data som Världshälsoorganisationen (WHO) sammanställt av rapporter från totalt elva länder och territorier i Afrika, västra Asien och Afghanistan. Angreppen har handlat om exempelvis krig och plundringar. 

Genom åren har flera frivilligorganisationer drabbats, inte bara WHO.

–  Våra sjukhus i Jemen har bombats hela sju gånger på tre år. Då pratar vi tunga luftbombningar som har totalförstört sjukvårdscentraler, säger Pieter-Jan van Eggermont, humanitär rådgivare för den svenska sektionen av Läkare utan gränser.

I exempelvis Jemen drabbar attacker ibland sjukvården utan att någon tar på sig ansvaret. Situationen kompliceras också av ett högt politiskt spel när stridande parter såsom Saudiarabien och Förenade Arabemiraten har en aktiv roll i FN.

– De som stått för bombningar är också storgivare till FN och sitter med runt förhandlingsbordet. Så det är en ganska speciell situation, säger Pieter-Jan van Eggermont.

Kampen mot terrorism har kommit att begränsa frivilliginsatser. Antiterrorlagstiftning påverkar humanitära organisationers utrymme att verka i vissa områden såsom i norra Nigeria, där organisationer stoppas efter anklagelser om att deras hjälp gynnar terroristerna. 

– Det finns en väldigt farlig diskursförskjutning där man säger att man måste bekämpa terrorgrupper som något slags frikort för att hindra medicinska eller humanitära aktörer att jobba. Det är en farlig trend just nu som inte bara vi har påtalat.

Den största attack Läkare utan gränser upplevt var den 3 oktober 2015 i Kunduz i Afghanistan. Då bombades ett stort traumasjukhus av USA. Läkare utan gränser fördömde attacken och sa att sjukhusets placering varit känd sedan länge vilket tydde på ett medvetet angrepp. USA menade att det var ett misstag vid en insats att stödja allierade marktrupper.

Alla attacker är inte kopplade till krig som i Syrien och Jemen. Det kan också röra sig om angrepp i mindre skala. 

– I vissa länder är det ganska vanligt med plundringar av sjukvård. Vi har haft återkommande incidenter i länder som Sydsudan och Centralafrikanska republiken, säger Pieter-Jan van Eggermont och tillägger att angreppen inte behöver vara politiskt motiverade.

Även insatserna mot Ebola i Afrika har stött på problem. Numera finns vaccin och behandling som ökat de internationella insatserna. Men efter många år av eftersatt utveckling i exempelvis Kongo-Kinshasa, finns också en stor misstänksamhet hos lokalbefolkningen när det gäller de internationella insatserna, enligt Pieter-Jan van Eggermont. 

Ibland har även blodiga attacker genomförts. I slutet av november dödades exempelvis fyra WHO-arbetare. Men det är inte helt klart vilka som är ansvariga eller varför angreppet genomfördes.

Han tycker att det är bra att WHO sammanställer statistik över attackerna mot sjukvården, men säger även att det är svårt att dra några slutsatser från den. WHO påpekar också för Läkartidningen att det inte går att jämföra siffror från tidigare år med 2019, men att det är viktigt att synliggöra våldet så att det inte normaliseras.

Pieter-Jan van Eggermont vill i framtiden se tydligare konsekvenser för länder som utför attacker som drabbar sjukvården.

– Det måste bli mer problematiskt för ens diplomatiska status att utföra en bombning. Det måste finnas starkare mekanismer för ansvarsutkrävande, säger han.

WHO:s data över attacker finns tillgänglig genom projektet Surveillance for attacks on health care.

 

Läs även:

Läkare utan gränser kritiserar WHO för vaccinransonering

Ebolautbrott bedöms som internationellt nödläge

Två experimentella läkemedel ökade överlevnaden markant vid ebola