En kvinna sökte läkare på vårdcentralen för besvär med häftiga trängningar i samband med avföring, hon hade vid de tillfällena också observerat blod i avföringen. Besvären hade funnits sparsamt under cirka 1,5 år. Läkaren undersökte ändtarmen genom palpation och gjorde också en proktoskopi varvid en inre hemorrojd påträffades. Patienten ombads lämna prov för undersökning av blod i avföringen (F-Hb). Hon ombads också att återkomma om besvären ökade i omfattning.
Två och ett halvt år senare sökte patienten åter för blödning från tarmen vid i stort sett varje avföringstillfälle, sedan en månad tillbaka. Patienten remitterades då till kirurgmottagning för rektoskopi. Vid rektoskopiundersökningen upptäcktes en cancermisstänkt tumör, och fortsatt utredning visade lokalt avancerad rektalcancer med spridning till lever och lungor. Ett år senare avled patienten.
Läkaren på vårdcentralen har anmälts till Socialstyrelsen av en anhörig till patienten. Han anser att möjligheten att bota cancern gick förlorad genom bristfällig underökning vid första besöket. Ärendet har senare tagits över av Inspektionen för vård och omsorg, IVO.
Den anhöriga har också anmält saken till patientförsäkringen som enligt anmälaren gett besked om att dödsfallet med övervägande sannolikhet orsakades av diagnosfördröjningen.
IVO håller med anmälaren om att undersökningen vid första besöket på vårdcentralen var otillräcklig med hänsyn till de besvär som patienten beskrev. Enligt IVO utgör symtom i form av blod i avföringen alltid misstanke om allvarlig tarmsjukdom och måste utredas tills sådan sjukdom har påvisats eller bedömts inte föreligga. IVO anser att ytterligare undersökningar, bland annat rektoskopi, skulle ha gjorts innan godartad sjukdom, till exempel hemorrojder, kunde godtas som förklaring till besvären.
Läkaren beklagar i ett yttrande att F-Hb-undersökningarna aldrig kom till stånd. Chefen för vårdcentralen skriver i ett yttrande att det är patientens eget ansvar att lämna de prover hon blivit ombedd att göra.
IVO skriver att ordination om provtagning med avseende på F-Hb är att betrakta som en intern remiss till verksamhetens laboratorium och att det alltid är den ordinerande läkaren som har ansvar för att provsvar kommer in eller för att vidta åtgärder om den ordinerade undersökningen uteblir.
IVO skriver också att läkarens uppmaning till patienten att återkomma vid ökade besvär är anmärkningsvärd eftersom uppmaningen innebar ett accepterande av de potentiellt elakartade besvär som patienten redan hade och sökte för. IVO riktar kritik mot läkaren på grund av den bristande undersökningen och utredningen av patients besvär.
Verksamhetschefen uppmanas av IVO att upprätta rutiner för verksamhetsinterna remisser.
