Inflammation i spottkörtlar under nyföddhetsperioden är ett sällsynt tillstånd där infektion orsakad av bakterier är vanligare i glandula parotis än i glandula submandibularis [1]. Neonatal purulent parotit karakteriseras av svullnad och ömhet över glandula parotis, rodnad i huden framför och under örat samt ibland varig purulent sekretion via spottkörtelns utförsgång i munhålan. De flesta barn som drabbas är från några dagar upp till en månad gamla [2, 3]. Samtidig feber kan förekomma, och ofta sker insjuknandet hastigt inom ett till två dygn. Prematur födsel och dehydrering anses vara predisponerande, och purulent sekretion från körteln är patognomont.

Staphylococcus aureus (S aureus) är den vanligaste bakterien vid neonatal purulent parotit, men även gramnegativa stavar och streptokocker finns beskrivet [4-7]. Tillståndet förkommer företrädesvis unilateralt och är vanligare bland pojkar, enligt tidigare fallrapporter [3, 4, 8].

Prognosen är god om intravenös antibiotikabehandling sätts in tidigt, men komplikationer i form av intraglandulära abscesser, som kräver kirurgiskt dränage, och sepsis finns beskrivna [5, 7]. 

Neonatal purulent parotit har tidigare beskrivits i ett fåtal fall men vi känner inte till några svenska fallrapporter. Vi beskriver här två fall av neonatal purulent parotit.

Fallbeskrivning

Fall 1

En 14 dagar gammal pojke inkom till barnakuten med ett dygns anamnes på svullnad och rodnad i huden framför och under höger öra och temperatur 37,9 °C. Pojken var född i vecka 39+4 med vaginal förlossning efter en komplikationsfri och normal graviditet. Han var nummer två i barnaskaran och hade ammats sedan födseln. Pojkens mamma hade veckan före insjuknandet noterat en sårighet kring en mamill som sedan läkt. Eksem eller andra hudsjukdomar fanns inte i familjen. 

Vid undersökning på öron-, näs- och halsklinik konstaterades att pojken hade ett normalt öronstatus men en svullen parotiskörtel på höger sida där pus tömde sig från glandula parotis. Pojken lades in och fick antibiotika intravenöst (kloxacillin) men därutöver ingen extra vätska parenteralt. Mamman rekommenderades att fortsätta amma ofta. C-reaktivt protein (CRP) vid ankomst var 54 mg/l och leukocyter 19,5 × 109/l med sjunkande värden följande dagar. Ingen feber uppmättes under sjukhusvistelsen, och svullnaden över parotis gick långsamt i regress men pus tömde sig fortsatt från utförsgången på dag 3 och 4. Ultraljud av körteln dag 3 visade generell svullnad och bild som vid inflammation men ingen avgränsbar abscess (Figur 1). Odling från körtelns utförsgång visade växt av S aureus samt alfahemolytiska streptokocker, medan blododlingen utföll negativ. Patienten kunde skrivas hem efter sex dagar med fortsatt peroral antibiotikabehandling (flukloxacillin). Uppföljning med klinisk kontroll efter fem dagar visade full utläkning av tillståndet. 

Fall 2

En 14 dagar gammal pojke inkom till sjukhuset  på grund av svullnad framför högeröra sedan ett halvt dygn samt temperaturstegring till 37,8 °C (Figur 2). Pojken var född i vecka 38+0 med kejsarsnitt och hade vid födseln en vikt på 5 800 g. Då barnet hade lågt B-glukosvärde vårdades han initialt 4 dagar på neo­natalavdelning. Han fullmatades sedan födseln med mjölkersättning. Luftvägsallergi för pollen fanns i familjen, men ingen hade eksem eller öppna sår. Pojken hade vid ankomst höga infektionsparametrar med CRP 170 mg/l och leukocyter 25 × 109/l. Han inlades och fick initialt behandling med bensylpenicillin intravenöst. Svullnaden över glandula parotis tilltog under de följande två dygnen. Inget pus kunde masseras ut från parotis utförsgång. Blododling och odling från munhåla visade växt av S aureus, varför man bytte till cefotaxim intravenöst. Pojken förbättrades kliniskt och laboratoriemässigt och kunde skrivas hem med peroral antibiotikabehandling efter totalt 11 dygns inneliggande vård och var helt symtomfri vid uppföljning efter 1 vecka. 

Diskussion

Neonatal purulent parotit är ovanligt och var orsak till inläggning hos 13,8/10 000 slutenvårdade barn i nyföddhetsperioden vid ett italienskt sjukhus [9]. Få större genomgångar av fall har gjorts i litteraturen. 

Neonatal purulent parotit drabbar ofta tidigare helt friska fullgångna barn under den första levnadsmånaden, då de akut insjuknar med rodnad och svullnad över parotiskörteln. Den vanligaste smittvägen för infektion är sannolikt via munnen, där bakterier kan ta sig upp till parotiskörteln via utförsgången. Potentiella smittorsaker kan vara sårigheter runt mamiller eller kontaminerad mjölk/mjölkersättning, och tillståndet är vanligare bland ammade barn [4]. Munhålan koloniseras vanligen av bakterier under de första dagarna i livet, och bakteriefloran kan skilja sig mellan barn som ammas och flaskmatas [10]. S aureus är, till skillnad från streptokocker, inte en del av munhålans normalflora. I ett av fallen vi beskriver hade mamman noterat en sårighet i huden kring en bröstvårta. Kolonisation av S aureus hos friska bärare kan dock förekomma helt asymtomatiskt. 

Neonatala spottkörtelinfektioner är ovanliga men potentiellt allvarliga och därför viktiga att tidigt identifiera och känna till. Inget av barnen vi beskriver utvecklade feber trots uttalad infektion, men det ena hade bakteriemi vid blododling i samband med ankomst till sjukhus. Vid neonatal sepsis som uppstår efter de första levnadsdygnen är S aureus och gramnegativa stavar frekvent förekommande [11]. Om intravenös antibiotikabehandling sätts in snabbt kan komplikationer i form av sepsis och abscessutveckling oftast förhindras vid neonatal purulent parotit.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.