Inom schizofreniforskning har allt mer intresse riktats mot kynurensyra (kyna) under senare år. I tidskriften JAMA Psychiatry presenteras en studie i vilken man tittat på kopplingen mellan kyna och stress hos patienter med schizofreni. Kyna är en nedbrytningsprodukt av tryptofan som fungerar som en antagonist till NMDA-receptorn. Det innebär således att kyna kan »bromsa« glutamat. Glutamatbrist är, vid sidan av den välkända dopaminhypotesen, en etablerad teori kring mekanismerna bakom schizofreni. Hypotesen att kynurensyra skulle vara central vid schizofreni är för övrigt också förenlig med dopaminhypotesen, då även blygsamma ökningar av kynanivåerna leder till kraftigt ökad dopaminerg aktivitet. Kliniskt stöd för en koppling finns, då det visat sig att schizofrenipatienter har lägre nivåer av kyna i cerebrospinalvätskan. Dessutom har post mortem-undersökningar av hjärnan hos schizofrena visat låga nivåer av kyna.

Den aktuella studien har gjorts i USA och bygger på 64 schizofrenipatienter och lika många friska jämnåriga kontroller. Bland patienterna behandlades majoriteten med andra generationens neuroleptika medan en mindre grupp behandlades med första generationens neuroleptika. Dessutom ingick en grupp schizofrenipatienter som inte behandlades farmakologiskt. Deltagarnas stresskänslighet mättes i flera test, bland annat Paced auditory serial addition-testet (PASAT), vilket bygger på att deltagaren får addera siffror som visas på en skärm och markera rätt resultat i en ruta på skärmen. Svårigheten ökar snabbt och om deltagaren klickar i fel alternativ hörs en kraftig ljudstöt (kring 90–95 dB). Poängen med övningen, som pågår i 12 minuter, är att det ska vara stressande. Det man tittar på är framför allt om deltagarna avbryter testet och går därifrån.

Författarna har mätt kynurensyra i saliv både före och 20 minuter efter stresstestet. Det visade sig att schizofrena var mindre stresstoleranta och i större utsträckning avbröt testet. Dessutom såg författarna att både kontroller och patienter hade högre nivåer av kyna efter testet än före. När man tittade specifikt på de deltagare, både kontroller och schizofrena, som »klarade« stresstestet, det vill säga inte avbröt det, såg man en liknande reaktion med stegrat kyna i saliven efter 20 minuter från liknande utgångsnivåer bland både patienter och kontroller. För de schizofrena och kontroller som avbröt testet, det vill säga var stressintoleranta, var kynanivåerna däremot betydligt högre före testet hos de schizofrena. Dessutom noterades en tydligare ökning av kynanivåerna efter testet i denna grupp jämfört med kontrollerna.

Författarna konstaterar att kynurensyra i saliv hos schizofrena skulle kunna vara en biomarkör för stressintolerans. Kyna har svårt att passera blod–hjärnbarriären, och en uppenbar invändning är naturligtvis att nivåerna i saliv inte återspeglar vad som sker i hjärnan. Att vi lär få se mer forskning inom fältet är ingen vild gissning.