Avhandling. Den fleromättade fettsyran linolsyra (18:2n-6) i fettväven var kopplad till bättre insulinkänslighet och lägre dödlighet hos sjuttioåriga män. I tre kortare interventionsstudier gav ett ökat intag av omättade fettsyror förbättrade blodfetter och även minskad mängd leverfett.

Vilken typ av fetter kosten bör innehålla är omdebatterat och nuvarande kostrekommendationer har kommit att ifrågasättas. Effekterna av fettsyror från familjen omega 6 har särskilt diskuterats. Effekter av kosthållning är svårstuderat och av praktiska och ekonomiska skäl är det besvärligt att göra randomiserade koststudier över lång tid.

I en aktuell avhandling från Uppsala universitet kombineras kortare (3-10 veckor), randomiserade, kontrollerade interventionsstudier, med observationsstudier med lång uppföljning och kliniskt viktiga utfallsmått. Självrapporterat kostintag kan i sig vara otillförlitligt, varför det i avhandlingen även analyseras biomarkörer för fettintag. I fettväv speglas över lång tid konsumtion av essentiella, fleromättade fettsyror såsom linolsyra.

I kohortstudien ULSAM (Uppsala Longitudinal Study of Adult Men) analyserades fettvävsbiopsier från 853 sjuttioåriga män. Samtidigt gjordes en 7-dagars kostregistrering och man mätte insulinkänsligheten direkt med så kallad ”clamp”-metod. Undersökningstillfället ägde rum i början av 90-talet. Vi inhämtade uppgifter om total- (605 dödsfall) och kardiovaskulär dödlighet (251 dödsfall) från dödsorsaksregister till och med 2011 (medianuppföljning 15 år). Högre andel linolsyra i fettväven var kopplad till bättre insulinkänslighet och även till lägre total dödlighet (hazardkvot [HK] 0.90, 95 % konfidensintervall 0.82-0.99, P=0.03), efter justering för kardiovaskulära riskfaktorer. Inget tydligt samband sågs däremot specifikt för död i hjärt- och kärlsjukdom (HK 0.92, 95 % konfidensintervall 0.80-1.06, P=0.27).

I en interventionsstudie såg vi att fett i kosten tycks påverka mängden fett i levern. Intag av solrosolja (rikt på linolsyra) minskade andelen leverfett jämfört med mättade fettsyror från exempelvis smör, trots viktstabilitet. Dessutom förbättrades deltagarnas blodfettsprofil i alla tre interventionsstudierna, där mättade fetter byttes mot omättade fettsyror. Sådana effekter var tydliga redan efter 3 veckors kostintervention och i en studie även under måttlig viktuppgång (+1.5 kg). I de studier där intaget av omega 6-fettsyror var relativt högt (uppemot 14 energiprocent), sågs heller inga ogynnsamma effekter på inflammationsmarkörer eller andra riskfaktorer.

Slutsatsen är att risken för kroniska sjukdomar minskar genom att delvis byta ut hårda fetter mot exempelvis rapsolja, solrosolja eller olivolja, som har en hög andel omättade fettsyror. Sammantaget är avhandlingens resultat i linje med nuvarande kostråd.