Medellivslängden för personer med schizofreni i Sverige är signifikant kortare än för befolkningen i övrigt, 15 år kortare för män och 12 år för kvinnor. De vanligaste dödsorsakerna utöver suicid är hjärt–kärlsjukdomar och cancer, som oftare är oupptäckta eller bristfälligt behandlade i denna patientgrupp [Crump C, et al. Am J Psychiatry. 2013;170(3):324-33].

Tillgång till god sjukvård och en sundare livsstil ökar livslängden i den allmänna befolkningen. Men hur ser det ut i gruppen psykossjuka?

En ny studie från Storbritannien visar att gapet i medel­livslängd mellan psykossjuka och befolkningen i övrigt ökar [Hayes JF, et al. Br J Psychiatry. 2017; 211(3):175-81]. Livslängden ökar i bägge grupperna, men långsammare i psykosgruppen. 

Orsakerna är många. Utöver bristfällig behandling av somatisk sjukdom är faktorer som rökning och svårigheter att initiera och vidmakthålla sundare matvanor och fysisk aktivitet betydelsefulla.

Nyligen släpptes remissversionen av Social­styrelsens uppdaterade nationella riktlinjer för vård och stöd vid schizofreni och schizofreni­liknande tillstånd. Med tillfredsställelse noterar jag att man där starkt rekommenderar en ökad satsning på samverkan mellan psykiatrin, primärvården och socialtjänsten samt kompetensutveckling av personalen. Patienterna ska erbjudas stöd i kontakten med sjukvården, så att fler söker och verkligen får vård för sina fysiska besvär och sjukdomar.