Evidensbaserad medicin (EBM) är grunden för prevention och behandling av sjukdom, liksom för utbildning av alla hälsoprofessioner. Uttolkning av vad som är evidensbaserad medicin förbehålls rimligen verksamhetsområdets främsta forskare och företrädare (=experter), en urvalsprocess som baseras på en förhållandevis okomplicerad värdering av akademiska meriter och kompetens inom fältet.    

Ancel Keys var den förste att för cirka 60 år sedan notera att befolkningarna runt Medelhavet inte drabbades av hjärt–kärlsjuklighet i samma utsträckning som i övriga Europa eller i USA. Utifrån ekologiska observationsstudier grundlade han hypotesen att det var matens, inklusive fettintagets, kvalitet som var den avgörande faktorn. 

Få hypoteser har skärskådats noggrannare; sedan dess har tre forskargenerationer genomfört en mängd vetenskapliga studier som genererat otaliga vetenskapliga artiklar. 

Kunskapsbasen är stark ­avseende hälsofördelar med den kostsammansättning som kännetecknar traditionell medelhavskost, det vill säga olivolja, grönsaker, baljväxter, frukt, ljust kött, fisk och skaldjur och ett måttligt intag av vin.

Med 5–10 års intervall träffas nutritionsexperter inom ramen för till exempel Världshälsoorganisationen (WHO), United States Department of Agriculture (USDA), European Food Safety Authority (EFSA) och nu senast Nordiska Ministerrådet, då danska, norska, finska, isländska  och svenska experter systematiskt uppdaterade råden om hälsosamma livsmedelsval (Nordiska näringsrekommendationer, NNR5) [1]. 

Fokus ligger nu mer på kostmönster och livsmedelsval än på enskilda näringsämnen eftersom matens fysiologiska effekter är resultat av komplexa näringsämnesinteraktioner. 

Nordiska råvaror, till exempel rapsolja, äpplen, bär, spannmålsprodukter av fullkorn, baljväxter, rotfrukter, fisk och kyckling kan med fördel användas för att efterlikna en traditionell medelhavskost. Mejeriprodukter är en viktig del i nordisk kosthållning och behöver inte minskas, däremot bör man främst välja de fettreducerade alternativen.

Vegetabiliska icke-trop­iska oljor (utan transfetter) innehåller de essentiella fleromättade fettsyrorna linolsyra (omega-6) och alfa-linolensyra (omega-3), och fet fisk innehåller de marina omega-3 fettsyrorna EPA och DHA. Dessa fettsyror måste tillföras kroppen med maten, och är bland annat oundgängliga för att reglera livsnödvändig inflammationsaktivitet [2]. Mättade fettsyror klarar kroppens egen metabolism genom »de novo lipogenes« själv att producera för lagring av energi och uppbyggnad av cellmembran. 

När intaget av mättade fettsyror blir högt, och vid hög andel mättade fettsyror i cellerna, aktiveras desatureringsenzymet SCD. Studier från vår forskargrupp i Uppsala indikerar att aktivering av SCD är en starkare markör för både hjärt- och cancersjuklighet än blodnivåerna av de enskilda mättade fettsyrorna [3].

Danska kollegor som till exempel Arne Astrup har lagt fokus på att via lagstiftning reducera transfettintaget [4]. För övrig konkluderar man i den refererade artikeln att omega-3-rika livsmedel (rapsolja, nötter och fet fisk) och olivolja är att föredra framför livsmedel med högt innehåll av mättat fett (smör). 

Följer man ett hälsosamt kostmönster, såsom det anges ovan, är sannolikheten stor att intaget av olika typer av fett hamnar inom rekommenderade intervall; mättat fett <10 E%, omega-6 fett 5–10 E%, omega-3 fett 1–5 E%, enkelomättat fett 10–20 E% och transfett <1E%.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Deltar i och leder internationella forskarstyrda studier som villkorslöst delfinansieras av företag som Nutricia/Danone, Nestle Medical Nutrition och Fresenius Kabi. Ger föreläsningar som arrangeras av en rad olika företag; arvoden utbetalas till Uppsala universitet. Icke-arvoderad akademirepresentant i styrelsen för Swedish Nutrition Foundation. Ledamot av Livsmedelsverkets expertgrupp för kost och hälsa.