Lidköping ställer gärna upp i studie

Vårdorganisationen KPNC i Kalifornien (Kaiser Permanente Northern California) [1] rappor­terar att statinbehandling under vårdtiden för en akut hjärnblödning minskar 30-dagarsdödligheten. 

Artikeln, som refererats i Läkartidningen under vinjetten Nya Rön [2], bygger på en retrospektiv register­studie på 3 481 patienter med hjärnblödning som varit inlagda på något av KPNC:s 20 sjukhus under åren 2002–2011. KPNC har 3 miljoner medlemmar. Vid ­inläggning behandla­des 1 160 ­patienter med statiner, 391 slutade och 769 fortsatte. 2 321 patienter behandlades inte med statiner vid inläggningen; 425 av dem inledde statinbehandling medan 1 896 fortsatte utan. Dödligheten efter 30 dagar var 18,4 procent bland de 1 194 patienter (769 + 425) som fick statiner och 38,7 procent bland de 2 287 (1 896+391) som inte fick ­statiner.

Efter justering för ålder, kön, ras, annan sjuklighet, dysfagi och antal fall/sjukhus var oddskvoten 4,25 för överlevnad vid statinbehandling, vilket kanske kan tolkas som om det var drygt 4 gånger vanligare att överleva 30 dagar om man fick statiner jämfört med om man inte fick det. Siffran sjunker dock till cirka 2 om man också kontrollerar för svårighetsgrad (mätt med Glasgow Coma Scale, GCS, och/eller modifierad NIH-­strokeskala, NIHSS) och ­beslut om »icke återupplivning«. Man försöker kontrol­lera för icke mätta förväxlingsfaktorer (confounders) med hjälp av lokal terapitradition (instrumental variable probit models). Det begriper jag tyvärr inte. Vad man inte kontrollerat för är förmodligen de viktigaste förväxlingsfaktorerna; hjärnblödningsvolymen och dess lokalisation. Dessa borde inte ha varit omöjliga att beräkna och redovisa. Studiestorleken, som i vanliga fall är en styrka, är nog här en svaghet eftersom man inte tagit hänsyn till nämnda förväxlingsfaktorer.

Man kan undra hur resultaten hade blivit om man i stället hade valt att analysera ­användningen av protonpumpshämmare, SSRI eller blodtrycksläkemedel före och under sjukhusvistelsen i re­lation till 30-dagarsdödlig­heten. Resultaten hade nog blivit liknande, det vill säga icke-användarna hade haft en högre dödlighet än användarna.

Sammanfattningsvis finner jag ingen som helst anledning att starta statinbehandling hos patienter med hjärnblödning förrän en korrekt studie är gjord. Med det avses en dubbelblindad randomiserad och placebokontrollerad studie där hälften av patienterna får en statin och den andra hälften en placebo, och där det visar sig att behandlingen verkligen gör nytta och dödligheten efter 30 dagar minskar signifikant. Jag ser fram emot en sådan studie, som lämpligen organiseras av Riks-Stroke. Lidköping ställer gärna upp.