Jag vill komplettera de utmärkta översiktsartiklarna om barn som far illa i Läkartidningen 47/2014 genom att belysa att små barn utsätts för kränkningar även på internet. Föräldrabalken 6 kap 1 § förbjuder inte bara kroppslig bestraffning utan även »annan kränkande behandling«. Detta innebär exempelvis omnämnande av barnet med nedvärderande och ibland förlöjligande ord, nedlåtande attityd, osynliggörande, skamvrå eller andra »time out«-åtgärder.
Vi ser nu mer och mer av kränkningar mot småbarn på Facebook, Instagram, Twitter och i föräldrabloggar. De översvämmas av berättelser om vad den lille har gjort eller sagt där hemma. Oftast i positiva, men tyvärr också negativa ordalag. Föräldrar beklagar sig över dottern som kissar i sängen varje natt eller sonen som dagligen kissar på sig. En förälder publicerar, inte utan stolthet, en bild på sin 2-åring på pottan med blicken i kameran, blottande sig för alla följare.
Föräldrarna tänker inte på att bilderna och berättelserna kan spridas till ett obegränsat antal människor. De försvinner inte. Och kanske får de sociala medierna, med sitt fokus på gilla- och favoritmarkeringar, människor
att gå för långt i jakten på bekräftelse?
En engelsk bloggare har blivit känd genom att ta bilder på sin son när denne gråter. Hans Twitterflöde är en succé med 35 000 följare och har blivit bok. Många tar efter. Varje gång barnet gråter över »obetydligheter« kommer kameran fram, bilden tas och läggs upp med någon lustig kommentar, i stället för att föräldern försöker trösta eller förstå barnet. Ju »roligare« bilder och kvickare kommentar, desto mer uppskattning.
I en tidning bloggar en mamma anonymt om sin avsky för föräldraskapet. Hon benämner sina barn med nedvärderande ord. De stör föräldrarnas vardag och semesterplaner. Bloggen är enligt tidningen omtyckt av läsarna. Men vad händer den dag barnen känner igen berättelserna och inser att den anonyma bloggen handlar om dem? Det kan inte vara upplyftande för en tonåring att läsa att föräldrarna uppfattade honom eller henne som ett störande och ovälkommet barn.
Får vi inom några år se rättsfall där innebörden i föräldrabalkens förbud mot »annan kränkande behandling« prövas i förhållande till sociala medier? Vad säger juridisk expertis? Var går gränsen för vad man kan skriva om sitt barn på internet? Vilka bilder kan publiceras?
Om föräldrar sviktar i sitt omdöme måste någon annan träda in och värna om barnets integritet. Jag efterlyser inrättande av en barnets nätombudsman, men först och främst måste vi vädja till föräldrar att tänka noga efter innan de skriver något om eller publicerar bilder på sina barn på internet.
