Jan Halldins slutsats att vårdvalet bör avskaffas eftersom styrningen i svensk sjukvård måste ha sin grund i patientens vårdbehov, hälso- och sjukvårdslagen och de läkaretiska reglerna [Läkartidningen. 2015;112:DEPR] känns mycket främmande. Är den inte en stor missuppfattning? Varför likställs möjligheten för vårdgivaren att påverka sin arbetsmiljö och arbetssituation, och vårdtagarens möjlighet att välja vårdgivare, med oförmåga att möta vårdbehov eller efterleva sjukvårdslagen?
Som vårdgivare och verksamhetsansvarig i specialistvårdval sedan ett år tillbaka delar jag inte uppfattningen att den behandlande läkaren bör hållas helt utanför ersättningssystemet. Däremot är det av högsta vikt att vårdvalens utformning och ersättning har en nivå som ger utrymme för god diagnostik och handläggning.
Vi har sedan länge passerat den tid då resuser betraktades som oändliga och ekonomiska prioriteringar inte gjordes. Jan Halldin underskattar sina kollegor om uppfattningen är att vårdvalet innebär att privata vårdgivare skor sig på patienternas bekostnad och äventyrar de läkaretiska principerna.
Drivkraften för mig och många kollegor verksamma inom vårdval är möjligheten att utforma öppenvård med hög tillgänglighet, trygghet och kontinuitet för patienten, och med trivsel, arbetsglädje och hög påverkansgrad för personalen. Att kunna erbjuda det som är svårt att ge inom ramen för den stora organisationen.
Vi är stolta över att kunna erbjuda utredning med god kvalitet till lägre pris än landstinget. Vi tror på att små patientnära enheter med nära samarbete mellan professioner gynnar patientflödet. Vi kan med hög kvalitet och patientnöjdhet ge fler patienter vård än motsvarande landstingsdriven verksamhet – en belöning långt större än landstingslönen. Vi är verksamma i en förort med hög andel patienter som inte har högre utbildning, resurser eller vassare armbågar att nå oss än motsvarande landstingsdriven vårdgivare.
Har Jan Halldin stöd för att specialistvårdvalen är kostnadsdrivande? Det kan finnas anledning att syna enskilda vårdvalssystem, men ett flertal specialistvårdval producerar mer till lägre kostnad och erbjuder motsvarande behandling till lägre pris än sjukhusen. Det underskott Jan Halldin anger att akutsjukhusen lider av är inte en frukt av vårdvalen.
Var inte tanken med vårdvalet att rikta flödet av öppenvårdspatienter från de sjukhus som lider vårdplatsbrist och underskott? Ska antalet sjukhusanknuten personal och slutenvårdspatienter minskas behövs snarast fler öppenvårdsmottagningar och en ökad mångfald.
Jag frågar mig om det är farligt att låta patienten välja vårdgivare? Väljer de fel? Kanske, ibland. Men gör vi det inte väl enkelt för oss om valet inte finns? Då finns varken incitament för förbättring eller drivkraft att förstå vad patienten värdesätter.
De ekonomiska styrsystemen fanns långt före vårdvalen. Låt oss arbeta för att förbättra styrsystemen i stället för att avskaffa vårdvalen och vårdens mångfald på grund av rädsla för ekonomisk snedvridning!
Läs replik till Cecilia Adelöw:
