Upp emot 70 procent av alla medicinska beslut anses grundas på laboratoriemedicinska analyser. Följaktligen är det viktigt att dessa analyser håller god kvalitet. Oss veterligt ställer alla Sveriges landsting och regioner krav på de medicinska laboratorierna att de ska vara kvalitetssäkrade genom ackreditering av Swedac, vilket också innebär att laboratorierna medverkar i externa kvalitetssäkringsprogram.
I Sverige har vi företaget Equalis AB som arbetar rikstäckande med denna typ av kvalitetssäkring. Equalis, som ägs gemensamt av Sveriges Kommuner och landsting (SKL), Svenska Läkaresällskapet samt de biomedicinska analytikernas professionsförening IBL (Institutet för biomedicinsk laboratorievetenskap), skickar ut standardiserat provmaterial av olika slag (till exempel inom klinisk kemi, mikrobiologi eller patologi) till de laboratorier som medverkar i kvalitetssäkringsprogrammen. Laboratorierna analyserar dessa prov och skickar svar till Equalis som i sin tur sammanställer alla data. Därigenom fås en samlad bild som visar spridningen på inrapporterade resultat.
Varje laboratorium får se den samlade bilden samt sitt eget resultat. Övriga laboratoriers resultat är anonymiserade. Konsekvensen är att det enskilda laboratoriet inte har några tydliga externa incitament för att förbättra sina analyser.
Samtidigt ska här nämnas att om »laboratorium X« avviker resultatmässigt från övriga laboratorier innebär det inte nödvändigtvis att det är just laboratorium X som mäter fel. Rent hypotetiskt kan det i stället vara så att det är övriga laboratorier som mäter fel. Så kan det vara till exempel om laboratorium X är först med införande av en ny, förbättrad analysmetod.
Det olyckliga är att analysresultaten ändå inte blir jämförbara. Dessutom är indikationer för behandling sannolikt grundade på gränsvärden för den gamla analysmetoden. Risk för oklarheter, med andra ord!
Varför bör vi då införa öppna jämförelser även för laboratorierna? Jo, därför att vi i dag har ett växande antal kvalitetsregister i vården, där vi ser att öppna jämförelser mellan sjukhus och mellan landsting faktiskt bidrar till att höja kvaliteten. Ingen vill ju vara sämst!
Men om kvalitetsregistren delvis bygger på labbdata som inte är jämförbara innebär det att registren inte heller är fullt jämförbara. Och så är fallet.
Det är genom data från Equalis känt inom laboratoriediagnostiken att vissa landsting ligger systematiskt högre och andra systematiskt lägre än riksgenomsnittet om man jämför exempelvis LDL-kolesterol. Skillnaden kan vara 1–2 mmol/l, vilket kanske låter försumbart. Men om man etablerar kvalitetsindex som »belönar« landsting som ligger under 1,8 mmol/l innebär det att vissa landsting felaktigt hamnar under respektive över denna gräns. Dessutom kan det innebära en ökad risk för att till exempel hjärtinfarktpatienter får läkemedelsbehandling grundad på en felaktig LDL-nivå.
Vi menar att det nu är dags även för landets medicindiagnostiska laboratorier att ansluta sig till principen med öppna jämförelser, det vill säga att varje labb öppet presenterar egna resultat från externa kvalitetskontroller. Det skulle vara kvalitetsdrivande i positiv mening och öka jämförbarheten både mellan laboratorier och mellan landsting/regioner. Det skulle samtidigt höja kvaliteten och jämförbarheten hos de samlade kvalitetsregister som delvis är beroende av labbdata, till exempel Swedeheart och Diabetesregistret. Sammantaget, och viktigast, skulle detta bidra till ökad patientsäkerhet.
En förändring av detta slag kan naturligtvis drivas från politiskt håll, men vår förhoppning är att initiativet ska komma från professionen.
